8 svar
908 visningar
Oskartheonelund behöver inte mer hjälp
Oskartheonelund 20 – Fd. Medlem
Postad: 26 jan 2018 13:01 Redigerad: 26 jan 2018 13:15

Bevis med elektronkanon

Uppgiften lyder:

Elektroner åker genom accelerationsspänningen U1 i en elektronkanon och får då hastigheten v1. Sedan kommer elektronerna in i avståndet mellan två metallplattor som har längden l och avståndet mellan plattorna d. Om spänningen U2 finns mellan plattorna får elektronerna, när de passerar, ett hastighetstillskott v2, vinkelrätt mot v1. Då avlänkas elektronstrålen med vinkeln α, och då gäller följande: tan α=v2v1                              

Visa att följande samband gäller:
 

tan α=U2·l2·U1·d 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag antar att man ska visa att v2=U2·l och att v1=2·U1·d men jag vet inte hur (hittar inte kopplingen). 

 

 

 
 

Guggle 1364
Postad: 26 jan 2018 13:28 Redigerad: 26 jan 2018 13:54

Om vi börjar med v1 v_1 , hur stor energi får elektronen av accelerationsspänningen U1 U_1 ?

Detta ska vara lika med mv122 \frac{mv_1^2}{2} vilket ger dig v1 v_1 uttryckt i U1 U_1

Sedan till U2 U_2 och plattorna. Hur stor blir fältstyrkan mellan plattorna? Hur länge är elektronen mellan plattorna? Hur stor impuls får alltså elektronen av fältet och vad blir hastigheten v2 v_2 ?

RITA FIGUR om du inte redan gjort det!

Oskartheonelund 20 – Fd. Medlem
Postad: 26 jan 2018 14:29

Så v1=U1·e·2me (där e är elementarladdningen)

Fältstyrkan E=U2d=FQ 

Hur får man tiden mellan plattorna?

Impuls I=mv22-mv12=F·t

Är det här man ska få v2 ?

Guggle 1364
Postad: 26 jan 2018 14:46 Redigerad: 26 jan 2018 15:01

Så v1=U1·e·2me (där e är elementarladdningen)

Bra, fast du har glömt att skriva med roten-ur

Fältstyrkan E=U2d=FQ

Ja, det är korrekt, alltså är kraften F=U2de- F=\frac{U_2}{d}e^{\mathrm{-}}

Hur får man tiden mellan plattorna?

Det fungerar ungefär som med en kaströrelse, vi har en rörelse i "x-led" ( v1 v_1 )  och en i "y-led" ( v2 v_2 ). Elektronen accelereras i "y-led". Jämför med gravitationen i en kastbana. Eftersom hastigheten i "x-led" är konstant ges tiden mellan plattorna av Δt=L/v1 \Delta t=L/v_1

Impuls I=mv22-mv12=F·t

Är det här man ska få v2 ?

Ja, impulsen i "y-led" ger hastigheten v2 v_2 . Men hastigheterna ska inte kvadreras och tänk på att du redan har använt v1 v_1 . Från början är hastigheten i "y-led" 0. Alltså blir formeln Δp=mev2-0=F·Δt \Delta p=m_e v_2-0=F\cdot \Delta t . Kan du kombinera formlerna och få fram v2 v_2 ?

Edit: Om du tycker att det känns lite läskigt att räkna med impuls kan du istället använda formlerna för likformigt accelerad rörelse. Det fungerar precis som en kastparabel där g ersätts av den acceleration E-fältet ger elektronen under den tid elektronen befinner sig mellan plattorna. Det blir förvisso lite krångligare och mindre elegant, men kanske känns mer bekant.

Oskartheonelund 20 – Fd. Medlem
Postad: 26 jan 2018 15:30

Det fungerar ungefär som med en kaströrelse, vi har en rörelse i "x-led" (v1) och en i "y-led" (v2). Elektronen accelereras i "y-led". Jämför med gravitationen i en kastbana. Eftersom hastigheten i "x-led" är konstant ges tiden mellan plattorna av Δt=L/v1

Okej, men hur kommer du fram till att tiden t=Lv1 ? Vilken formel använde du? Motsvarar L induktion?

Guggle 1364
Postad: 26 jan 2018 15:35 Redigerad: 26 jan 2018 15:43

Okej, men hur kommer du fram till att tiden t=Lv1 ? Vilken formel använde du? Motsvarar L induktion?

Nej, sträckan är lika med hastigheten gånger tiden (s=vt) om v är konstant. Eftersom hastigheten i x-led är konstant (samma hela tiden elektronen är mellan plattorna) och sträckan elektronen färdas i x-led när den är mellan plattorna är L (jag använder stor bokstav för att du inte ska blanda ihop den med t.ex. Impulsen I. I din bild är det lilla l, sry om det förvirrade dig!) får vi s=vtL=v1ΔtΔt=Lv1 s=vt\iff L=v_1\Delta t\iff \Delta t=\frac{L}{v_1}

Oskartheonelund 20 – Fd. Medlem
Postad: 26 jan 2018 18:27 Redigerad: 26 jan 2018 18:36

Okej tack verkligen!

Nu förstår jag hur man får v2=U2·e·lme·d·v1 och  v1=U1·e·2me

För att bevisa att tan α=U2·l2·U1·d 

ska man ska visa att v2=U2·l och att v1=2·U1·d (eftersom tan α=v2v1 )

Eller är det kanske bara förhållandet v2v1=U2·l2·U1·d=U2·e·lme·d·v1U1·e·2me som ska vara lika?

Försöker själv men 'roten ur' tecknet försvårar det för mig så det blir fel hela tiden. Hur ska jag tänka?

Guggle 1364
Postad: 27 jan 2018 02:32 Redigerad: 27 jan 2018 02:42

Ja, det är bara förhållandet som ska vara lika. "Knepet" är att inse att du får en v1 v_1 i kvadrat i nämnaren eftersom v2 v_2 också innehåller v1 v_1 . Om du sätter in v1 v_1 i uttrycket du fått fram får du rätt svar. För att vara extra tydlig kan man vänta med att sätta in uttrycket för v1 v_1 . Vi bildar kvoten v2v1 \frac{v_2}{v_1} med det v2 v_2 du fått fram

v2v1=U2elmedv1v1=U2elmedv12 \frac{v_2}{v_1}=\frac{\frac{U_2el}{m_edv_1}}{v_1}=\frac{U_2el}{m_edv_1^2}

Slutligen sätter vi in uttrycket för v12 v_1^2

v2v1=U2elmed2eU1me=U2l2U1d \frac{v_2}{v_1}=\frac{U_2el}{m_ed \frac{2eU_1}{m_e}}=\frac{U_2l}{2U_1d}

Är du med på det?

Oskartheonelund 20 – Fd. Medlem
Postad: 27 jan 2018 22:55

Naturligtvis! Det ska bli en kvadrat! Tack så väldigt mkt!

Svara
Close