Bestämmer man kasus, grundform/genitiv och species på egennamn?

Klart att det går, men det krävs ett sammanhang.

Hur många kasus räknar vi med? Fyra eller två?

naytte skrev:

Klart att det går, men det krävs ett sammanhang.

Hur många kasus räknar vi med? Fyra eller två?

Okej, att man kan sätta det i grundform och genitiv förstår jag, men hur blir det i kasus och species? Jag är så förvirrad när det gäller vad kasus innebär på olika sätt. Hur menar du att man kan räkna till 4 kasus? Jag kan läsa mig till att man antingen räknar 2 kasus för substantiv eller 3 kasus för pronomen. Men hur skulle man placera platsnamn?

Du får gärna ge exempel.

Jag vet inte om man gör det längre men förr fanns det fyra kasus (för både pronomen och substantiv):

Nominativ, Ackusativ, Dativ, Genitiv 

Men den indelningen kanske man inte gör längre?

Min svensklärare säger "Vi har egentligen två kasus för substantiv, nominativ och genitiv, men för pronomen har vi tre; subjekt, objekt och genitiv. Kasus spelar dock en mindre viktig roll i svenskan, det är viktigare i språk som finska till exempel. Där uttrycker kasus det som vi uttrycker med prepositioner."

Tog upp kasusfrågan även här eftersom jag inte helt förstår vad hon menar än.

Svenskan har bara två aktiva kasus(nominativ och genitiv). Alla Substantiv(även egennamn) kan böjas i nominativ och genitiv. Nominativ: bollen genitiv: bollens. Nominativ: Jonatan Genitiv: Jonatans.

Det är rätt att personliga pronomen kan böjas i objektsform: ex. grundform(nominativ): han  objektsform: honom

Jag vet dock inte om jag vill kalla objekt för något kasus egentligen.

I andra språk exempelvis tyska finns ytterligare två kasus(som tidigare fanns i svenskan).

Ackusativ och Dativ.

Ackusativ används som böjning för den som blir drabbad/påverkad av en händelse

ex. Mein Bruder(nominativ) ist nett (min bror(nominativ) är trevlig)

Ich jage meinen Bruder(ackusativ) (jag jagar min bror(nominativ)).

Som du ser ovan använder svenskan nominativ i båda fallen medan tyskan böjer i kasuset ackusativ som ändrar ordet.

Dativ används som böjning för den som får något eller får något gjort för sig.

ex. Ich zeige dem Mann(dativ) ein Foto

Jag visar ett foto för mannen(preposition+ nominativ) ett foto,

Svenskan använder en preposition och fortsätter i nominativ medan tyskan använder ett kasus för att visa samma sak.

Finskan har ytterligare fler kasus med böjningsformer för olika situationer. Exempelvis kasus för att uttrycka att något är på en viss plats, att något är på ett visst sätt o.s.v.

I svenskan använder vi prepositioner för att uttrycka samma sak.

ex. hus(nominativ)

i huset(preposition +nominativ)

Finskan kan istället använda ett kasus och lägga på en kasusändelse

ex. talo(hus, nominativ),

talossa(i huset, inessiv(ett finskt kasus))

Till din fråga om bestämdhet(species) för egennamn.

Nej, normalt kan man inte sätta egennamn i bestämd form på svenska.

Om en person heter "Frida" så kan man normalt inte säga "Fridan" (i bestämd form) mer än ibland för att vara lite lustig. 

Det går dock bra i exempelvis tyska som har den bestämda artikeln före

Frida --> die Frida

Jonatan --> der Jonatan

Tack för svar!