Bästa formelsamlingen för naturvetenskap/matematik?
Hej, Pluggakuten!
Jag kollar efter en ny formelsamling. Formelsamlingen jag har för tillfället är Formler & Tabeller i Fysik, Matematik och Kemi, men tyvärr finns det oacceptabla fel här och där (inga feltryck, utan helt enkelt bara felaktigheter), vilket gör den ganska opålitlig. I bästa fall skulle ersättningsformelsamlingen vara modern så att felaktigheter som beror på förlegad kunskap inte finns med.
Vilken formelsamling använder ni och har ni några rekommendationer? Tack på förhand för svar!
Beta handboken, räcker gott på tfys.
Aldrig haft problem med den blåa Formler och Tabeller från Natur och Kultur.
@tjbzz, tack för tipset! Innehåller den kemitabeller och sådant också eller är den helt fysikorienterad?
@mrpotatohead, det har tyvärr jag. Två exempel jag kan nämna på rak arm är att syrakonstanten för ättiksyra är fel samt att baskonstanten för sulfidjonen är helt bananas (pKb på typ 1.08 istället för typ -5). Jag har även sett fel i andra formler tidigare. Dessutom är den förvirrande då de flesta tabellerade värdena för t.ex. densitet, konduktivitet osv. står angivna vid NTP på vissa ställen men vid ASTP på andra.
Under mina gymnasiekurser har jag använt både Formler och Tabeller från Natur & Kultur (3:e upplagan) och Formler & Tabeller i Fysik, Matematik & Kemi för gymnasieskolan från Konvergenta HB (9:e upplagan).
Jag har inte haft några problem alls med dessa. Det spelar ingen roll vilka värden som står i tabellen när du löser uppgifter ur ett betygsperspektiv. Skulle läraren påpeka att du kommit fram till ett svar som skiljer sig från dennes pga. ett annat tabellvärde räcker det att du hänvisar till det. Sedan förstår jag att det kan vara frustrerande när tabellvärdena inte stämmer överens med verkligheten.
För övrigt står pKbför sulfidjonen 1.08 i båda formelsamlingarna som jag har (som båda är tryckta och reviderade år 2022). Som redan diskuterats här på forumet finns det ingen konsensus bland forskarna vilket värde jonen ska ha. Eftersom detta värde står i båda samlingar är min gissning att det finns något pedagogiskt syfte med värdet (när man löser uppgifter etc.) även om det verkar märkligt att man har med ett värde som saknar betydelse i sammanhanget.
Är det något annat som du tycker inte stämmer med formelsamlingen från Natur & Kultur? Själv finner jag innehållet i båda väldigt detaljerat (Konvergentas är lite torrare) och innehåller all information som jag någon gång har behövt för att lösa uppgifter i kurserna (även svårare uppgifter). Vore roligt att höra!
Det är inte bara för mina studier jag vill ha formelsamlingen, utan för min egen del också. Ibland jobbar jag med problem och labbar på fritiden och då vill jag ha en formelsamling där jag kan vara säker på att mina tabellvärden stämmer.
För övrigt står pKbför sulfidjonen 1.08 i båda formelsamlingarna som jag har (som båda är tryckta och reviderade år 2022). Som redan diskuterats här på forumet finns det ingen konsensus bland forskarna vilket värde jonen ska ha.
Det jag anser vara problematiskt med det hela är att jag inte kan veta när författarna bara hittar på ett värde och när värdet faktiskt stämmer. I sulfidjonens fall, vilket också har diskuterats här på forumet, är det ju så att varje försök att kvantitivt bestämma dess förekomst i vattenlösning har misslyckats hittills. Då är det ytterst märkligt att de bara hittar på värden istället för att antingen skriva att den är superstark, inte ens tabellera den, eller åtminstone skriva till en fotnot om att värdet inte har påvists experimentellt.
Är det något annat som du tycker inte stämmer med formelsamlingen från Natur & Kultur?
Jag har några problem med formelsamlingen:
- Vissa värden är feltabellerade (t.ex. ättiksyra i min från 2021, men det kanske har fixats i den senaste revideringen?)
- Uppdelningen är förvirrande, man måste ständigt hålla utkik för om de tabellerade värdena för t.ex. densitet står angivna vid STP och ASTP (för av någon anledning kan de inte bara ange dem vid samma?!).
- Fysikformlerna är ofta väldigt förenklade. Visserligen räcker de för gymnasiefysiken men som sagt vill jag ha det för annat också. Jag tycker att en formelsamling ska vara mer självbärande.
4. Det finns ont om värden och formler på kemiområdet.
Okej, tack för informationen! Då borde jag nog också byta🥲
Jag använder Physics Handbook.
För kemi har jag ingen riktig formelsamling utan ett antal kompendier (med t.ex. jämvikskonstanter) från alla kemikurser jag har läst på universitetet.
Teraeagle skrev:Jag använder Physics Handbook.
För kemi har jag ingen riktig formelsamling utan ett antal kompendier (med t.ex. jämvikskonstanter) från alla kemikurser jag har läst på universitetet.
Trodde du var påväg att säga att du har alla konstanter du behöver i huvudet..😶🌫️😅
mrpotatohead skrev:Teraeagle skrev:Jag använder Physics Handbook.
För kemi har jag ingen riktig formelsamling utan ett antal kompendier (med t.ex. jämvikskonstanter) från alla kemikurser jag har läst på universitetet.
Trodde du var påväg att säga att du har alla konstanter du behöver i huvudet..😶🌫️😅
Lite så är det ibland… Vissa ämnen (jag tittar på dig, koppar) har man jobbat så mycket med att man börjar kunna deras molmassa, smältpunkt m.fl. egenskaper utantill.
Wikipedia
Teraeagle skrev:mrpotatohead skrev:Teraeagle skrev:Jag använder Physics Handbook.
För kemi har jag ingen riktig formelsamling utan ett antal kompendier (med t.ex. jämvikskonstanter) från alla kemikurser jag har läst på universitetet.
Trodde du var påväg att säga att du har alla konstanter du behöver i huvudet..😶🌫️😅
Lite så är det ibland… Vissa ämnen (jag tittar på dig, koppar) har man jobbat så mycket med att man börjar kunna deras molmassa, smältpunkt m.fl. egenskaper utantill.
Exakt😃
Jag använder Physics Handbook for Science and Engineering av Nordling och Österman.
I matten har jag *hittills* inte behövt använda någon formelsamlig, då lärarna lägger upp de relevanta formler för kursen i ett häfte som man har tillgång till på tentorna. Dock finns det en Mathematics Handbook för matten!
Teraeagle skrev:mrpotatohead skrev:Teraeagle skrev:Jag använder Physics Handbook.
För kemi har jag ingen riktig formelsamling utan ett antal kompendier (med t.ex. jämvikskonstanter) från alla kemikurser jag har läst på universitetet.
Trodde du var påväg att säga att du har alla konstanter du behöver i huvudet..😶🌫️😅
Lite så är det ibland… Vissa ämnen (jag tittar på dig, koppar) har man jobbat så mycket med att man börjar kunna deras molmassa, smältpunkt m.fl. egenskaper utantill.
Jag trodde att du höll på med Termodynamik/Termofysik haha, jag minns att du gav mig bra utförliga svar på en kurs jag läste!
Soderstrom skrev:Teraeagle skrev:mrpotatohead skrev:Teraeagle skrev:Jag använder Physics Handbook.
För kemi har jag ingen riktig formelsamling utan ett antal kompendier (med t.ex. jämvikskonstanter) från alla kemikurser jag har läst på universitetet.
Trodde du var påväg att säga att du har alla konstanter du behöver i huvudet..😶🌫️😅
Lite så är det ibland… Vissa ämnen (jag tittar på dig, koppar) har man jobbat så mycket med att man börjar kunna deras molmassa, smältpunkt m.fl. egenskaper utantill.
Jag trodde att du höll på med Termodynamik/Termofysik haha, jag minns att du gav mig bra utförliga svar på en kurs jag läste!
Jag har pluggat (och forskar inom) kemiteknik med metallurgisk inriktning, vilket innebär att man läser en hel del högtemperaturkemi. Det innefattar väldigt mycket termodynamik.
Kul tråd! Lite spontana kommentarer:
1. Först och främst är jag egentligen emot hela idén med att eleverna ska ha en formelsamling på gymnasiets kurser, eftersom jag tycker de distraherar från att bygga upp en förståelse för kemin, fysiken och matematiken, och i stället reducerar ämnena till att slå upp och algebraiskt manipulera formler.
De allra flesta formler man behöver på gymnasienivå är så enkla att man kan resonera sig fram till dem från annan fakta och definitioner varje gång man behöver dem, och automatiskt kommer memorera dem när man har gjort härledningen och använt dem praktiskt tillräckligt många gånger. Givetvis tar detta i början lite mer tid än att slå upp formeln i formelsamlingen, men i gengäld så övar man upp sin förståelse.
Exempel 1: I stället för att slå upp att sin(60°)=√(3)/2 varenda gång man behöver det, så kan man fokusera på att komma ihåg tricket för hur man härleder det: nämligen att känna igen att 60° är vinkeln i en liksidig triangel, som kan delas mitt itu så att man kan applicera Pytagoras sats. Att gå igenom den härledningen varje gång man behöver sin(60°) tar kanske ett tag i början, men ju fler gånger man har gjort det, desto snabbare går det, och läser man en kurs med mycket trigonometri sitter snart √(3)/2 utantill – och hela vägen fram till det får man utmärkt övning i matematiskt tänkande. Mycket bättre spenderad tid än att sitta och frenetiskt bläddra i formelsamlingen genom hela gymnasiet.
Exempel 2: Att härleda formeln för sin(x+y) är onekligen lite trixigt, men när man väl har gjort det några gånger, så är det ganska lätt att komma ihåg att formeln är något i stil med sin(x)cos(y)±cos(x)sin(y), och sen är det en ganska enkel (men nyttig!) övning att resonera sig fram till vad tecknen borde vara. Om man väljer minus så blir till exempel sin(2x)=0 för alla x, vilket är orimligt, medan plus ger sin(2x)=2sin(x)cos(x), som man enkelt kan dubbelkolla mot några olika värden i enhetscirkeln som man kommer ihåg, t.ex. x=360°,180°,90°,45°,... Återigen, det tar lite tid, men till slut sätter det sig mer eller mindre utantill, och på vägen får man massor av övning i verkligt matematiskt tänkande, i stället för att bli mästare på att hitta i sin formelsamling.
Så klart kan det finnas exceptionellt krångliga formler som man bara behöver någon enstaka gång under en kurs som det kan vara rimligt att slå upp, men generellt tycker jag formelsamlingar används på tok för mycket på gymnasiet.
2. Behöver man verkligen formlerna samlade i en bok? Om det är någon särskild formel som jag behöver brukar jag slå upp den i relevant lärobok eller googla och försöka hitta den på exv. Wikipedia. Fördelen med det är att man då kan läsa om kontexten runt formeln: vad de olika symbolerna betyder, under vilka förhållanden formeln gäller, om det finns andra förenklade eller mer sofistikerade version av formeln osv., i stället för att bara få den minimala kontext som en formelsamling kan erbjuda.
3. Jag kan absolut köpa att man ofta behöver slå upp värden på olika matematiska konstanter och fysikaliska storheter (även om jag vill slå ett slag för att reflektera lite över värdena, så att man på ett ungefär kan resonera sig fram till i vart fall storleksordningen på exempelvis vattnets specifika värmekapacitet och aluminiums densitetm utan att slå upp det). Men återigen menar jag att man väldigt långt med Wikipedia, som har fördelen att forskare från hela världen har koll och kan diskutera och redigera värden i takt med att nya rön kommer. Det främsta användningsområdet för en fysisk tabellsamling tänker jag är om man behöver räkna mycket i labb eller andra miljöer där man inte vill ha sin dator.
4. När du säger att ditt tabellverk har fel värde på pKa för ättiksyra, hur mycket fel pratar vi om då? Att bestämma jämviktskonstanter är svårt, och olika mätmetoder kan ge olika värden. Det kan vara värt att höra av sig till författarna eller förlaget och be dem berätta var de har hämtat värdet. Samma sak gäller sulfidjonen; jag har väldigt svårt att tro att de bara har hittat på ett värde, utan det handlar kanske om kontexten och mätmetoden. Kolla till exempel Tabell 4 i den här artikeln, där flera rapporterade värden ligger i närheten av pKb=1.08.
5. Sammantaget skulle jag rekommendera att fundera ett varv till på hur stort behov du har av en ytterligare formelsamling. Men om du ändå kommer fram till att skaffa en ny kan det kanske vara värt att kika lite på de som används på universitetsnivå, eftersom du verkar vilja ha lite mer detaljer än vad som gås igenom på gymnasiet. Physics Handbook verkar rätt populär i fysik- och ingenjörskurser, och när det gäller kemiska storheter så är SI Chemical Data ganska omfattande och erkänd. Båda dessa borde dessutom gå att få tag på begagnade eftersom de är vanliga på svenska universitetsutbildningar.
