Balansera reaktioner i sura lösningar
Hej!
Jag hoppas att ni känner er taggade inför en ny termin! Jag tycker att det känns spännande att börja läsa kemi 2, men inför det har vår lärare varit så snäll och gett oss lite att repetera från kemi 1. En princip hon har rekommenderat oss att fräscha upp är den att balansera reaktionsformler. I rubriken ovanför reaktionsformlerna har hon skrivit att de reaktioner som sker i sur lösning alltid leder till att en av produkterna blir vatten. Min fråga är om det här är en princip som gäller för alla reaktioner i sura lösningar eller om hon har valt ut sådana reaktioner i sura lösningar där det råkar bildas vatten.
Min egen idé är att det här med om det bildas vatten beror på vilka ämnen som får reagera i den sura lösningen. Jag tänker att det bildas vatten när ett starkt oxiderande ämne som till exempel en alkalimetall får reagera i en sur lösning. Alkalimetallens joner attraherar då de extremt starkt reducerande syreatomerna som ingår i de sammansatta jonerna av syran, exempelvis i nitratjonerna om det är salpetersyra. Det som jag sedan föreställer mig händer med de här frisläppta syreatomerna är att vissa av dem når fram till alkalimetallen men att vissa av dem "fångas upp" på vägen av de fria vätejonerna och det är då vatten bildas.
Jag hoppas att ni förstår min fråga. Annars är det bara att be mig förklara bättre:)
Det behöver inte vara en ur lösning för att metalliskt natrium skall reagera med vatten. Natriumet kommer att reagera med vattnet, inte med något krångligare.
1. En princip hon har rekommenderat oss att fräscha upp är den att balansera reaktionsformler. I rubriken ovanför reaktionsformlerna har hon skrivit att de reaktioner som sker i sur lösning alltid leder till att en av produkterna blir vatten.
Det låter som en ”läroboksförenkling”, dvs det kan fungera som tumregel men det finns ingen naturlag som säger att det alltid är på det viset. Det finns många reaktioner, både redoxreaktioner och andra typer av reaktioner, som kan ske i sur lösning utan att vatten blir en produkt. Om en av reaktanterna är en förening mellan något atomslag, t.ex. nitratjonen som du tog upp, där en av produkterna är en annan förening med samma atomslag (kvävedioxid eller kväveoxid om det är nitratjoner som reagerar) och färre antal syren så blir vatten normalt sett en produkt. Andra exempel är permanganatjoner som blir till mangan(II)joner och dikromatjoner som blir till krom(III)joner. I alla dessa exempel bildar syreatomerna vattenmolekyler ifall reaktionen sker i sur lösning.
Alkalimetallens joner attraherar då de extremt starkt reducerande syreatomerna som ingår i de sammansatta jonerna av syran, exempelvis i nitratjonerna om det är salpetersyra. Det som jag sedan föreställer mig händer med de här frisläppta syreatomerna är att vissa av dem når fram till alkalimetallen men att vissa av dem "fångas upp" på vägen av de fria vätejonerna och det är då vatten bildas.
Det skulle man kunna tro, men du missar att nitratjoner innehåller ett till oxiderande (inte reducerande som du skrev) ämne som dessutom har underskott av elektroner och därmed blir ännu mer oxiderande - kväve. Det är kväveatomerna i nitratjonerna som gör de sistnämnda till ett bra oxidationsmedel.
