Att försöka förstå reduktioner/oxideringar och fri energi in/ut

I det här fallet är det så enkelt att du kan ersätta ordet exergon (som jag aldrig har hört tidigare, men det verkar vara ett användbart ord) med exoterm. Produkterna har lägre entalpi än reaktanterna. Ja, man skulle kunna säga att vatten är den mest stabila formen av syre. Om man vill att vatten skall bli något annat, måste man tillföra energi (t ex elektrolys) eller låta någon reaktion som "kan bli av med ännu mer energi" ske, t ex slänga en bit natrium i vattnet.

Det är inte bara jämviktsläget som spelar roll för att en reaktion skall ske, för att en energi skall ske krävs det även att reaktanterna har tillräckligt stor energi för att komma över aktiveringsenergin. Förr i tiden, innan asbest var så förbjudet, kunde man ha platinerad asbest på kemilabb (något som såg ut ungefär som en försilvrad bomullstuss men bestod av en tuss asbestull som var täckt med ett lager platina) och då kunde man få vätgas att reagera med luftens syre vid rumstemperatur, eftersom platinan fungerade som en katalysator och öppnade en reaktionsväg med lägre aktiveringsenergi.

Men om så var fallet - skulle inte allt syre i luften kombinera sig med väte till att bli vatten - så istället för syre att andas skulle vi ha ett (överdrivet) konstant regnande?

För syre är ju sagd att den är reaktiv...

Du är något mycket intressant på spåren här. Faktum är att det är just detta som är den ledande idén för hur man skulle kunna detektera (eller åtminstone indikera förekomsten av) liv på andra planeter utanför solsystemet. Vi kan inte se några varelser på ytan, men vi kan analysera planetens atmosfär.

En atmosfär kan vara antingen reducerande eller oxiderande. Jordens atmosfär är oxiderande eftersom den innehåller stora mängder syrgas. Jupiters atmosfär är reducerande eftersom den innehåller stora mängder vätgas.

Om jordens atmosfär innehöll både vätgas och syrgas skulle de över tid reagera med varandra och bilda vatten tills det ena ämnet tog slut. Man kan alltså inte ha en planet som har en stabil atmosfär med både reducerande och oxiderande ämnen. De kommer att reagera tills bara den ena återstår. 

Jordens atmosfär har dock mätbara nivåer av metangas och det beror till stor del på nedbrytning av döda organismer och metanproducerande bakterier. Ifall de inte fanns och kunde skicka ut nytt metan i atmosfären skulle allt metan försvinna över tid. Metan är ett reducerande ämne och vi har en oxiderande atmosfär. Tanken är att om man hittar en atmosfär som innehåller både reducerande och oxiderande ämnen kan det vara ett tecken på liv. Sen finns det en rad problem med detta resonemang, t.ex. att det kan finnas vulkaniska eller andra geologiska processer som bidrar till atmosfärens komposition. 

Men för att återgå till din fråga: Väteatomernas elektroner binds starkare till syreatomen. Man får alltså ut mer energi av att binda elektroner till syre än det kostar att frigöra dem från väte.