Att få A

Tyckte också det var en konstig förändring till gymnasiet. Men om du förklarar för din lärare att du strävar mot ett A och sedan genuint verkligen försöker utöva varje moment med engagemang har jag svårt att se att de inte skulle kunna ge dig ett högt betyg.

Finns det något annat ämne där det räcker att vara med och göra sitt bästa för att få ett A? 🙂

Som jag ser det är hela tanken i betygssystemet att betygen ska avgöras av ens kunskaper och förmågor, snarare än hur mycket man anstränger sig. Sen ökar ju chansen att bli bra på ett ämne ju mer man anstränger sig på lektionerna, men för att nå upp till A-nivå kan man även behöva öva på ämnet på fritiden, och kanske också ha ett visst mått av talang. Så är det i alla ämnen, inte bara idrott, utan också matematik, engelska, med mera.

nej men idrott är ju väldigt individuellt till skillnad från andra ämnen. absolut så kan man träna styrka men det tar tid och jag tycker inte det är rimligt att förvänta sig att alla 16 åringar ska kunna göra perfekta hjulningar. sen kan man ju ställa högre krav om man väljer till exempel idrottsgymnasium men nu har jag valt en teoretisk linje. tycker inte man kan likställa idrott med de andra teoretiska ämnena där det faktiskt går att plugga sina kunskaper 

Att bli bra på matematik tar också tid! :)

Men om jag ska ge ett mer konstruktivt råd så tycker jag du ska prata med din lärare om dina ambitioner, och fråga vad hen ser som dina största styrkor och svagheter, och fråga pm hen har några tips på vad du ska fokusera på feamöver för att höja dig. Din lärare har kanske också tips på övningar du kan göra hemma för att utvecklas.

Ja absolut men jag menar att matten har man haft tid att lära sig, det blir en ganska stor förändring att gå från att få bra betyg av att vara med och göra sitt bästa till att ett halvår senare faktiskt behöva vara bra på det man gör. Skulle kanske vara bättre då att fr.o.m högstadiet öva på grunderna och behöva göra de bra för bättre förberedelse inför gymnasiet, vet inte hur det ser ut i andra skolor men i högstadiet fick jag bra betyg av att bara vara med 

Håller helt med om att det är viktigt att grundskolan är en bra förberedelse för gymnasiet, så jag förstår om du är frustrerad om det känns som att det blev en väldigt stor nivåhöjning eller ett helt annat fokus jämfört med högstadiet. 

Men som sagt, prata med din lärare så snart du får möjlighet, och se om ni tillsammans kan ta fram en liten plan för vad som är ett realistiskt betyg att sikta mot, och vad du kan jobba på för att nå dit.

Finns det något annat ämne där det räcker att vara med och göra sitt bästa för att få ett A? 🙂

Det har du faktiskt helt rätt i. Jag vet inte varför  jag skiljer på idrott och andra teoretiska, eller praktiska, ämnen. 

Tycker det är stor skillnad på idrott och de andra ämnena, åtminstone på ett högskoleförberedande program.

På min tid räknades gymnastik inte ens in när man räknade ut medelbetyget. Jag hade väl 3 (i skalan 1-5).

Här kan du se betygskriterierna: https://www.betygskriterier.se/skola/amne/IDR/kurs/IDRIDR01/ 

Jag har försökt argumentera med mig själv för din sak... "Idrott borde vara lättare att få högre betyg i pga olika fysiska förutsättningar..". Problemet jag har stött på är att jag kan formulera snarlika argument ang t.ex matte. 

Jag håller dock med dig, men det är svårt att formulera ett rationellt argument som inte bygger på bias.

På de högskoleförberedande programen anser jag Idrott och hälsa vara ganska insprängt bland i övrigt nyttiga ämnen. De programgemensamma kurserna är ändå väldigt rimliga, exempelvis språk för kommunikationen eller matematik för att utveckla det logiska tänkandet. Allt detta är mycket viktigt då man studerar på ett högre lärosäte.

I betygskriterna för idrott står det följande:

Undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska syfta till att eleverna utvecklar sin kroppsliga förmåga samt förmåga att planera, genomföra och värdera olika rörelseaktiviteter som allsidigt främjar den kroppsliga förmågan. Vidare ska undervisningen bidra till att eleverna utvecklar intresse för och förmåga att använda olika rörelseaktiviteter, utemiljöer och naturen som en källa till välbefinnande.

Undervisningen ska leda till att eleverna utvecklar kunskaper om hur den egna kroppen fungerar i arbete, om livsstilens betydelse och om konsekvenserna av fysisk aktivitet och inaktivitet. Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper i att hantera säkerhet och nödsituationer vid fysiska aktiviteter. Undervisningen ska också bidra till att eleverna utvecklar hälso- och miljömedvetenhet samt intresse för att delta i arbetet med hälsofrågor i arbetsliv och samhälle.

Undervisningen ska utgöras av fysiska aktiviteter utformade så att alla kan delta och utvecklas utifrån egna förutsättningar. Den ska bidra till att eleverna utvecklar förmåga att anpassa fysiska aktiviteter utifrån sina behov, syften och mål. I undervisningen ska erfarenheterna av fysiska aktiviteter relateras till fakta och teorier.

Undervisningen ska medvetandegöra och motverka stereotypa föreställningar om vad som anses vara manligt och kvinnligt samt belysa konsekvenserna av olika kroppsideal. Den ska också behandla andra frågor om etik och moral i relation till idrottsutövande.

De första styckena beskriver i princip att idrotten ska intressera eleverna för idrott och underrätta dem om konsekvenserna av inaktivitet. Det sista stycket är för det mesta intetsägande.

Detta är i min mening helt felplacerat på en högskoleförberande institution. Jag tycker alltså inte att idrott är som "vilket annat ämne som helst", och att det finns goda skäl att vara kritisk till att det överhuvudtaget betygsätts.

Det är faktiskt en bra poäng att syftet med ämnet idrott och hälsa (och relevansen för antagning till högre utbildning) är väldigt annorlunda jämfört med de andra ämnena på ett högskoleförberedande program. Så det skulle faktiskt inte vara konstigt om man behandlade det lite annorlunda. Att inte räkna in det i mertitvärdet så som Laguna beskriver att det var förr hade t.ex. kunnat vara en rimlig lösning.

Man kan kanske till och med argumentera för att ämnets folkhälsofrämjande syfte hade uppnåtts bättre om man tog bort betygshetsen, så att eleverna fullt ut kunde fokusera på rörelseglädje i stället för att oroa sig över om de hjular tillräckligt bra för att få ett A.

(Det tycker jag i och för sig att man kan argumentera för när det gäller alla ämnen. Betygen slukar väldigt mycket tid och energi för både elever och lärare, och har en fruktansvärt tråkig tendens att hämma nyfikenhetsdrivet lärande. Men betygens vara eller icke vara är nog en diskussion för en annan gång.)

Håller med Oggih här. Idrott och hälsa tycker jag är ett extremt viktigt ämne eftersom det får människor att lära sig strukturera en fysiskt hälsosam livsstil. Detta är livsviktigt även om du ska läsa och arbeta teoretiskt resten av ditt liv.

Om det behöver väga in i en bedömning för hur väl jämfört med andra människor som du klarar en högre utbildning kan diskuteras, men jag tycker ändå det är rimligt.

Om man ska få betyg för hur bra man sköter sin kropp så borde man få avdrag om man röker, t.ex.

Kanske inte. Det är som att man i matten skulle få avdrag om man löser ett problem dåligt i verkliga livet. Eller i svenska få avdrag för att man på fritiden skriver felaktigt.

Idrott och hälsa tycker jag är ett extremt viktigt ämne eftersom det får människor att lära sig strukturera en fysiskt hälsosam livsstil

Men frågan är huruvida detta borde vara en av gymnasiets uppgifter, och huruvida idrotten faktiskt gör detta. Jag kan bara tala för mig själv, men vår idrott bestod i princip av lekar, någon "teoretisk" uppgift här och där och en uppgift där man skulle "utmana sig själv". Sedan hade vi också ett kort avsnitt om ergonomi som alla sov igenom.

Jag kan inte tänka mig att någon som är fysiskt inaktiv i den åldern ändrar på sitt beteende för att han har sådan idrott en gång i veckan under ett läsår. För att idrott som ämne skulle göra det det ämnar att göra, skulle man behöva ha det mycket oftare.