Att doktorera eller inte, det är frågan
Från och med nionde klass är man inte längre lagenligt skyldig att plugga mer, men generellt gäller att utbildning ger en en bättre framtid; orkar man och har man intresset så är det självklart att man borde, men vad är lagom? När slutar det löna sig? Är sverige utbildningsinflaterat?
För mig personligen har det aldrig varit någon fråga om att jag åtminstone vill ta en master, men slutar det löna sig kanske redan innan dess? Det känns som att det i alla fall i naturämnena är ovanligt med endast en kandidat (vanligare för äldre har jag märkt, men den observationen är ganska osäker.). I samhällskunskaper vet jag att det är vanligt med endast en kandidat; jag tänker typ ekonomi, journalism eller språk.
Snart kommer jag hursomhelst behöva bestämma mig huruvida jag vill doktorera, och det känns inte alls som lika självklart val. Inte minst verkar det vara en ganska stor ekonomisk förlust. Att det kan göra det svårare att hitta jobb pga överkvalificering oroar mig. Det går ju också att tänka att det är helt normalt, jobben man är överkvalificerad till vill man antagligen heller inte ha. Jag blir förvirrad. Jag vet att biotekniksektorn är mycket forskningstung, det borde i alla fall tala för att doktorera (om det är dit jag går).
Vad säger ni andra pluggakutare om era ämnen, är det 'forskningstungt'? Hur skiljer sig en doktorsexaminerad persons arbetsuppgifter från någon som inte har det? Har ni funderat på att doktorera själva?
Är PhD samma för en master som en master är för en kandidat?; samma men steget längre?
Visa spoiler
Extra: Vi hade en föreläsare från KTHs innovationscenter som stöttar unga entreprentörer och företagsidéer. Jag tyckte det lät rätt så konstigt och exemplerna irrelevant för just oss biotekniker så jag frågade direkt om det ens funnits framgångsrika biotekniska projekt och det blev tyst en sekund, sen blev det stelt.Grejen med ung innovation är väl att
det är idéer man säljer, men i bioteknik är alla bra idéer nödvändigtvis också dyra eller också inte möjlig med tekniken som finns. Är det det som "forskningstung bransch" innebär?
Känns som att ung innovation bara är programmering, hemsidor appar och mjukvaror. Eventuellt kopplad till en liten enkel manick eller pryl.
Jag doktorerar just nu i ett tekniskt ämne, och jag har såklart mest koll på hur det fungerar på mitt egna universitet, men detta är min take på dina frågor.
Jag tror du måste fundera på och specificera vad du menar med "löna sig". Om du tänker på lön så är det mycket möjligt att det är en dålig idé att doktorera, åtminstone i Sverige. Generellt betalar sig utbildning sämre i Sverige än i andra länder. För mig hade det troligtvis varit bättre att börjat på ett företag och satt mig in i hur det fungerar där. Beroende på ämne har man ändå en hyfsad startlön som doktorand, men utvecklingen under de 4-5 år man håller på är inget vidare. Sedan om detta leder till en "ganska stor ekonomisk förlust" vet jag inte, det är nog väldigt individuellt och inget jag räknat på.
Att man skulle bli överkvalificerad för ett jobb har jag inte ens reflekterat över, men det kanske återigen beror på ämnet.
Angående hur arbetsuppgifterna skiljer sig åt tror jag det beror på företag och vilket ämne man befinner sig ingom. Jag sommarjobbade under ingenjörsstudierna på en forskningsavdelning på ett stort svenskt teknikföretag, och chefen där gav intrycket att det nog mer är upp till personliga egenskaper som avgöra vad man så småningom får för arbetsuppgifter. Men återigen, det kan nog skilja på företag och bransch.
Jag hade ungefär samma funderingar som du när jag övervägde att börja doktorera, och om det kunde ge några negativa konsekvenser. En grej jag kom fram till var att vissa tar ju 3-4 år och jobbar på något lager och reser till Bali innan fortsatta studier, medan jag gick direkt från gymnasiet till teknisk högskola. Varför skulle jag inte kunna ta 5 år och doktorera då? Dessutom ska jag jobba typ 40 år, vad gör det då för skillnad med 5 år hit eller dit?
Men det som jag nu tycker är det absolut viktigaste anledningen till att börja doktorerar är att man tycker det känns spännande. Att man gör det för pga förväntningar utifrån kommer bara leda till misär, om man hoppas på högre lön riskerar det också resultera i besvikelse. Om man däremot har ett ämne man tycker är intressant, man gillar att lära sig massa nya saker och tycker det är spännande att fundera på svåra, outforskade problem, ja då kan man hitta det man söker i en doktorandtjänst. Och det var lite det jag menade med att du får definiera vad "löna sig" innebär. För man kan få ut mer än pengar från ett arbete.
Ja, jag är absolut en nyfiken person som lockas av att skapa nytt och vara i framkant osv, men om det är en rent ekonomisk förlust, är det inte ekvivalent med att jag betalar för att få ett jobb jag tycker är roligare? Det låter otroligt surt formulerat på det sättet. Det måste väl finnas fördelar förutom att det är kul och man får kul jobb.
Varför betalar man inte folk i FoU högre än general operations, när de människorna har pluggat mer för att kunna göra det de gör? Det är otacksamt!
Enligt reddit inom bioteknik verkar konsensuset vara at phd inte sätter golvet utan taket samt progressionshastigheten av din karriär, det tycker jag låter bra deal om det är sant. Dock vet jag inte vilket land de då pratar om, sannolikt USA.
Jag kanske också vill bli akademiker, så av den anledningen behöver/borde jag också doktorera.
Det är så jobbigt att det inte är självklart att det är bra att doktorera. Enligt hur snacket gick där jag sommarjobbade pratar folk på det här sättet om att ta master, jag tycker det låter dumt, men jag har inga siffror att backa upp det med.
Jag tycker du hängt upp dig för mycket på den ekonomiska biten.
För det första: du utgår från att du tjänar sämre som doktor. Det är absolut inte säkert. Jag tror inte man har en aning om hur ens lön kommer se ut.
För det andra: du kanske har sämre lön 5 år efter din ingenjörsexamen om du spenderat det på att doktorera istället för att jobba på ett företag. Det betyder inte att du 10 eller 15 år senare har sämre lön.
För det tredje: du kan absolut se det som att man betalar för att få ett roligare jobb. Men det finns det folk som gör utan att de har någon doktorstitel. Pengar är faktisk inte allt när du ska göra något 40+ timmar i veckan.
Kanske är det för att jag inte kan något om hur det är inom bioteknik, men jag ser inte alls det ekonomiska varken som en fördel eller nackdel. Om man lockas av att doktorera för att man har hittat ett spännande ämne med en bra handledare och man är sugen på att jobba med det heltid, ja då tycker jag man ska göra det. Om man istället anledningen till att man överväger att doktorera är att man ska tjäna mer pengar, då ska man välja ett annat jobb.
Tillägg: 11 sep 2022 18:52
Tillägg angående tredje punkten: för att hårdra det lite, du har väl i princip redan gjort detta om du valt bioteknik? För jag tror inte investmenbolag anställer så många biotekniker (och det är väl där man tjänar mest)?
Jag är dock av filosofin att om jag har ett välbetalt jobb så kan det kompensera bort att det är tråkigt (till viss grad), för då kan jag jobba mindre och ha pengar att spendera på hobbies jag tycker är roliga.
Tillägg angående tredje punkten: för att hårdra det lite, du har väl i princip redan gjort detta om du valt bioteknik? För jag tror inte investmenbolag anställer så många biotekniker (och det är väl där man tjänar mest)?
Du kanske inte visste men jag går ju teknisk fysik samtidigt och har inte valt master där än, så jag kan både 1) dra en 180 och bli finansman som du säger eller 2) bli ren matematiker (forska), det är de två extremerna på pengar-passion skalan jag fortfarande kan välja (och helt skita i bioteknik). Bioteknik är ungefär mitten på den skalan. Det är ju tråkigt och rent av otur att jag inte råkar gilla finans eller ekonomi eller nåt annat som också ger mig pengar.
(Ja, bioteknik skulle jag säga är den mest nischade av civilingenjörsprogrammen på KTH, vi har väldigt lite 'tekniskt allmänbildande' inslag/kurser som jag vet kan ta andra civilingenjörer lite varstans i arbetslivet. På andra universitet är bioteknik mer teknik och mindre bio, KTH är udda eller rättare sagt blev udda efter makeovern 2014).
Varför är jag så fixerad vid pengar? Jag vet inte, jag tror att det är min uppväxt och familj. Jag kommer inte från en akademisk bakgrund och det känns näst intill själviskt att plugga järnet såhär länge bara för att bli en gråhårig nörd med medioker lön (i extremfallet jag blir en matematiker).
Det går nog inte att svara på huruvida utbildning ”lönar sig” på det sättet. Jag jobbar som ingenjör inom industrin och har 5 års högskolestudier med studieskulder. Tjänar jag mer än t.ex. en processoperatör på samma företag som har gymnasieutbildning och går skiftgång? Absolut inte. Gör man en sådan jämförelse lönar sig inte ens en civilingenjörsutbildning. Men om man jämför med arbetsmarknaden i stort tjänar ju en civilingenjör betydligt mer än genomsnittet. Allt beror på vad man hade arbetat med istället.
Vad gäller forskarutbildning så håller jag helt med om att det är något man ger sig in på för att man är genuint intresserad av det. Man ska inte se det som en ekonomisk vinstaffär, för det är det troligen inte. Om man vill börja som doktorand tror jag dock att det kan vara smart att bli det direkt efter en master. Om man börjar jobba som ingenjör är löneutvecklingen generellt ganska god de första åren och risken är då att man inte har ”råd” att gå ner flera tusen i lön och bli doktorand. Sen finns såklart möjligheten att vara industridoktorand på ett företag. Då brukar man kunna ha kvar sin anställning med dess villkor, inklusive lön. Då brukar man även slippa (om man nu ser det som att ”slippa”) undervisning av studenter som annars är ett vanligt inslag om man är anställd på universitetet.
Som doktor kan man definitivt hitta många jobb i näringslivet om man inte vill fortsätta på den akademiska banan. Många av mina kollegor på både nuvarande och tidigare jobb har en doktorsexamen. Då jobbar de ofta som typ forskningschefer och deltar i större utvecklingsprojekt, reser runt på konferenser och liknande (till en ganska bra lön). Men jag har också arbetat med folk som har liknande uppgifter utan att ha en doktorsexamen…
Industridoktorand tycker jag är out of the question även om det i teorin är en bra kompromiss i min stuation. Jag vill inte att någonting whatsoever ska riskera min vetenskapliga frihet eller kreativitet, jag tycker akademin är den enda miljön där man kan göra en ordentlig doktorand. Jag vill inte satsa på ett halvdant mellanting.
Både det att få fortsätta plugga kurser och att få undervisa lockar mig!
Men jag har också arbetat med folk som har liknande uppgifter utan att ha en doktorsexamen…
Men vad blir slutsatsen om du försöker beräkna ett genomsnitt av dina observationer?
Jag tycker inte jag fått ett rakt svar om en sak: får en doktor en snabbare karriärprogression?
Min bild är att det finns ett missnöje bland doktorer att deras examen inte premieras tillräckligt ute i näringslivet. Många arbetsgivare verkar inte värdera en sådan examen särskilt mycket högre än en civilingenjörsexamen. Jag tror inte att du behöver vara rädd för att bli överkvalificerad för ett jobb, men räkna med att en doktorsexamen inte premieras på samma sätt som i akademin.
Instämmer med Teraeagle, en examen är ingen garant för att få en snabbare progression/premiering, även om en examen i vissa sammanhang ses som meriterande/urvalskriterium. Inom akademin är dock doktorsexamen lite av ett steg på vägen, det dräller ju av disputerade på Universiteten. Och de som disputerat har bockat av detta steg, men det kan mer än hälften av kollegorna också ha gjort (beror så klart på forskningsfältet och institutionen), så examen är nog mer av "något som alla gör" från insteget på kandidat/magister nivå, för att lära sig färdigheter och inget som premieras utöver lyckönskningar och (förhoppningsvis) en bra fest.
mag1 skrev:Instämmer med Teraeagle, en examen är ingen garant för att få en snabbare progression/premiering, även om en examen i vissa sammanhang ses som meriterande/urvalskriterium. Inom akademin är dock doktorsexamen lite av ett steg på vägen, det dräller ju av disputerade på Universiteten. Och de som disputerat har bockat av detta steg, men det kan mer än hälften av kollegorna också ha gjort (beror så klart på forskningsfältet och institutionen), så examen är nog mer av "något som alla gör" från insteget på kandidat/magister nivå, för att lära sig färdigheter och inget som premieras utöver lyckönskningar och (förhoppningsvis) en bra fest.
För att bli något annat än adjunkt krävs doktorsexamen.
Sen tror jag att man får ut lite mer färdigheter än bara en bra fest.
Hondel skrev:mag1 skrev:Instämmer med Teraeagle, en examen är ingen garant för att få en snabbare progression/premiering, även om en examen i vissa sammanhang ses som meriterande/urvalskriterium. Inom akademin är dock doktorsexamen lite av ett steg på vägen, det dräller ju av disputerade på Universiteten. Och de som disputerat har bockat av detta steg, men det kan mer än hälften av kollegorna också ha gjort (beror så klart på forskningsfältet och institutionen), så examen är nog mer av "något som alla gör" från insteget på kandidat/magister nivå, för att lära sig färdigheter och inget som premieras utöver lyckönskningar och (förhoppningsvis) en bra fest.
För att bli något annat än adjunkt krävs doktorsexamen.
Sen tror jag att man får ut lite mer färdigheter än bara en bra fest.
I princip men inte nödvändigtvis.
Jag har haft en odisputerad professor.
Hondel skrev:mag1 skrev:Instämmer med Teraeagle, en examen är ingen garant för att få en snabbare progression/premiering, även om en examen i vissa sammanhang ses som meriterande/urvalskriterium. Inom akademin är dock doktorsexamen lite av ett steg på vägen, det dräller ju av disputerade på Universiteten. Och de som disputerat har bockat av detta steg, men det kan mer än hälften av kollegorna också ha gjort (beror så klart på forskningsfältet och institutionen), så examen är nog mer av "något som alla gör" från insteget på kandidat/magister nivå, för att lära sig färdigheter och inget som premieras utöver lyckönskningar och (förhoppningsvis) en bra fest.
För att bli något annat än adjunkt krävs doktorsexamen.
Sen tror jag att man får ut lite mer färdigheter än bara en bra fest.
Bara för att förtydliga vad jag skrev/menade så - ja självklart bör det som jag sammanfattade som "färdigheter" bestå av en hel del erfarenheter och kunskap, insamlingen av detta sker trots att under (minst) fyra år.
Lite källor jag har läst, till framtida människor som läser denna tråd:
https://www.sverigesungaakademi.se/en-GB/beginnersguide.html
https://www.vr.se/analys/svensk-forskning-i-siffror/forskningsbarometern.html
https://www.regeringen.se/informationsmaterial/2019/12/en-nationell-strategi-for-life-science/
För civilingenjörer (som oftast disputerar inom teknik eller naturvetenskap) framstår en examen på forskarnivå som särskilt olönsam. [...]
Medicin och hälsovetenskap är det enda forskningsämnesområdet där vi med viss säkerhet kan säga att det, på kort till medellång sikt, finns ekonomiska incitament att genomgå en forskarutbildning.
Inom fem utbildningsinriktningar är punktestimatet och de högsta värdena i konfidensintervallen under 0: kemi- och bioteknik, teknik och teknisk industri (allmän inriktning), maskin- och verkstadsteknik, företagsekonomi och administration samt nationalekonomi och ekonomisk historia. Detta innebär att vi med 95 procents sannolikhet kan
säga att effekten av en examen på forskarnivå för dem med en examen
på grundnivå eller avancerad nivå inom dessa ämnen är negativ.
https://www.saco.se/globalassets/saco/dokument/rapporter/2011_lonsamma_studier.pdf (sista avsnittet behandlar doktorsexamen specifikt)
https://www.saco.se/globalassets/saco/dokument/rapporter/2020_lonar-sig-hogre-utbildning.pdf (Behandlar inte doktorer alls)
https://www.tidningencurie.se/nyheter/vart-tar-doktorerna-vagen
https://www.saco.se/globalassets/saco/dokument/rapport_lonepremier-for-utbildning_webb.pdf
https://www.sverigesingenjorer.se/aktuellt-och-press/nyheter/Ron-om-lon-och-kon/
Dumpar relevanta grejer från Utbildningsdepartmentet (remissvar, utredningsuppdrag och promemorior):
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2021/08/sou-202165/
Stärkt fokus på framtidens forskningsinfrastruktur. Utbildningsdepartementet.
Dumpar relevanta grejer från UKÄ (Universitetskanslerämberet).
https://www.uka.se/statistik--analys/arsrapport-om-universitet-och-hogskolor/arsrapport-2022.html
https://www.uka.se/fakta-om-hogskolan/om-forskarutbildning.html
Jag är också inne på att doktorera i framtiden och lånar gärna tråden lite.
Skulle gärna bli industridoktorand på mitt nuvarande jobb. Men är relativt ny, bara jobbat 9 månader ännu. Dessutom finns det en chans att min familjesituation kommer se annorlunda ut inom en ganska snar framtid eftersom vi funderar på att skaffa barn. Misstänker att det kommer bli rätt tight att kombinera.
Jag är väldigt sugen på att börja forska och jag tror verkligen att det skulle kunna passa mig. Det hade varit en ynnest. Men hur går man tillväga, borde jag fråga min arbetsgivare redan nu eller inom ett år eller så? För om det inte är aktuellt kanske man borde hitta en arbetsgivare som är öppen för ett sådant upplägg tänker jag. Och hur vet man att en arbetsgivare är öppen för det på förväg så att säga isf?
En ledtråd till om arbetsgivaren är öppen för det kan väl vara att se om det finns eller har funnits andra industridoktorander på företaget. Tycker absolut att man ska vara öppen med vad man vill göra, det visar ju på en vilja att utvecklas vilket arbetsgivaren borde gilla. Om de inte delar ditt intresse av att doktorera bör du kanske fundera över att byta till någon annan arbetsgivare istället.
Teraeagle skrev:En ledtråd till om arbetsgivaren är öppen för det kan väl vara att se om det finns eller har funnits andra industridoktorander på företaget. Tycker absolut att man ska vara öppen med vad man vill göra, det visar ju på en vilja att utvecklas vilket arbetsgivaren borde gilla. Om de inte delar ditt intresse av att doktorera bör du kanske fundera över att byta till någon annan arbetsgivare istället.
Tack, det låter klokt!
Ska nog ställa frågan på nästa medarbetarsamtal då för att visa intresset. Om det inte är aktuellt kan jag försöka hitta en arbetsgivare som jag vet har haft industridoktorander hos sig tidigare.
Jag känner mig väldigt peppad på att sätta igång, men det kommer förmodligen ta några år som sagt innan jag befinner mig i en situation där jag kommer ha förutsättningarna. Finns det något sätt att förbereda sig inför det?
Kanske påbörja projektplanen redan nu, även fast det kan dröja flera år innan det blir aktuellt?
Jag vet inte om det hjälper så mycket att fundera på projektets detaljer redan nu, men övergripande funderingar skadar nog inte. Kanske kan du t.o.m. få kontakt med någon (bekant) som gått igenom processen som industridoktorand. Arbetsgivaren brukar vilja/kräva att få projektet kopplad till något som gör nytta för verksamheten, för att på så vis enklare kunna motivera varför en doktorand skulle få denna roll, istället för att fokusera helt på verksamheten.
snille skrev:Teraeagle skrev:En ledtråd till om arbetsgivaren är öppen för det kan väl vara att se om det finns eller har funnits andra industridoktorander på företaget. Tycker absolut att man ska vara öppen med vad man vill göra, det visar ju på en vilja att utvecklas vilket arbetsgivaren borde gilla. Om de inte delar ditt intresse av att doktorera bör du kanske fundera över att byta till någon annan arbetsgivare istället.
Tack, det låter klokt!
Ska nog ställa frågan på nästa medarbetarsamtal då för att visa intresset. Om det inte är aktuellt kan jag försöka hitta en arbetsgivare som jag vet har haft industridoktorander hos sig tidigare.
Jag känner mig väldigt peppad på att sätta igång, men det kommer förmodligen ta några år som sagt innan jag befinner mig i en situation där jag kommer ha förutsättningarna. Finns det något sätt att förbereda sig inför det?
Kanske påbörja projektplanen redan nu, även fast det kan dröja flera år innan det blir aktuellt?
Kan vara svårt att skriva en plan redan nu, om det är flera år kvar. Men det är klart det går att fundera på vilket område du skulle jobba med (som företaget är intresserade av), och potentiella akademiska handledare
Det forskningsutbildningsansvariga sa till mig angående industridoktorander är att de ofta är ensamma pga att de inte omges av en forskargrupp som i universiteten eftersom de tillbringar majoriteten av sin tid fysiskt på företaget där ingen annan jobbar på samma projekt som du. Om du är dead-set på just företaget du jobbar vid idag så tycker jag är det viktigt att du tar reda på/känner efter kring praktisk-sociala aspekterna där.
Du verkar ha bestämt att du vill göra en industridoktorand, varför då? Det är intressant för mig för jag vill också doktorera men vill inte så gärna göra industridoktorand.
Qetsiyah skrev:Det forskningsutbildningsansvariga sa till mig angående industridoktorander är att de ofta är ensamma pga att de inte omges av en forskargrupp som i universiteten eftersom de tillbringar majoriteten av sin tid fysiskt på företaget där ingen annan jobbar på samma projekt som du. Om du är dead-set på just företaget du jobbar vid idag så tycker jag är det viktigt att du tar reda på/känner efter kring praktisk-sociala aspekterna där.
Du verkar ha bestämt att du vill göra en industridoktorand, varför då? Det är intressant för mig för jag vill också doktorera men vill inte så gärna göra industridoktorand.
Jag är inne på det just nu iaf, eftersom jag idag har en tjänst som bör vara ganska kompatibel med att forska (arbetsmarknadsutredare). Och jag jobbar på partiorganisation, vilket innebär att jag också är på ett ställe där jag skulle ha möjlighet att forska kring de områden jag är intresserad av. Utöver det har jag en lön som jag misstänker är ganska mycket högre än jag skulle haft om jag blev ”reguljär doktorand”. Har kvar min tjänst dessutom vilket förstås är en trygghet. Jag tänker att jag kanske skulle tänka pm lite om jag fick beskedet att det inte är aktuellt att forska på arbetsplatsen. Å andra sidan skulle jag kanske enklare kunna kombinera en vanlig doktorandtjänst med ett småbarnsliv, så jag tycker inte det är helt enkelt! Tankar?
Okej, men om du är samhällsvetare måste jag tyvärr säga att jag inte har någon koll överhuvudtaget, varken om forskningsvärlden där eller industrin/offentlig sektor/ideella organisationer.
Du märker kanske det själv men var försiktig för att de flesta länkarna ovan huvudsakligen berör naturvetenskaperna, några av dem behandlar dock (de från UKÄ) alla ämnesområden.
Angående barn och familj har jag inget intressant att säga heller, är inte riktigt där i livet än.
Mycket beror också på vad man får för upplägg med sin arbetsgivare om man blir industridoktorand. Som vanlig doktorand är det ju vanligt att man kombinerar sin forskning med institutionstjänstgöring, typ att undervisa studenter. Det momentet slipper man som industridoktorand (om man nu ser det som ”slippa”, för det är ju också en erfarenhet). Samtidigt upplever jag att man är ”friare” med arbetstiden på universiteten, på företagen känns det mer uppstyrt och att man då jobbar sina kontorstimmar varje dag, år efter år. Men det är min egen upplevelse så ta inte det som fakta.
Ytterligare en aspekt är ju det där med lönen, vilket blir än viktigare om du samtidigt är småbarnsförälder. Det är inte billigt, och risken är att du behöver gå ner en del i lön om du kliver på en traditionell doktorandtjänst.
Skulle för övrigt vara väldigt intressant för egen skull att höra om någon här känner till något fackförbund eller arbetsgivarorganisationen som haft någon industridoktorand!
Qetsiyah skrev:Det forskningsutbildningsansvariga sa till mig angående industridoktorander är att de ofta är ensamma pga att de inte omges av en forskargrupp som i universiteten eftersom de tillbringar majoriteten av sin tid fysiskt på företaget där ingen annan jobbar på samma projekt som du. Om du är dead-set på just företaget du jobbar vid idag så tycker jag är det viktigt att du tar reda på/känner efter kring praktisk-sociala aspekterna där.
Du verkar ha bestämt att du vill göra en industridoktorand, varför då? Det är intressant för mig för jag vill också doktorera men vill inte så gärna göra industridoktorand.
Klokt! Vad skulle de praktiska och sociala aspekterna innebära tänker du? Hur jag har kontakt med andra doktorander exempelvis?
Jag antog att du var en naturvetare, så är inte så relevant alls för dig, men jag kan svara ändå kanske för framtida läsare. (plus då att du inte jobbar på ett företag utan ett parti (??)).
Det jag tänkte var tex om man gör en doktorand organisatoriskt hos företagets FoU avdelning, ifall FoU har andra pågående samarbeten med den relevanta institutionen/avdelningen/forskargruppen på universitetet, eller om många alumner därifrån sedan kommer till företaget du är på. En tajtare koppling på det sättet underlättar kompetensutbyte och kommunikation. Andra saker kan vara om företaget tänkt anställa flera (två, eller tre) doktorander samtidigt med liknande projekt, eller om någon på FoU kommer jobba på något snarlikt biprojekt utanför ramen av en doktorand. Det kan också handla om utrustningen (forskningsinfrastruktur) som krävs i ditt projekt som du kanske behöver spendera mycket tid med, som kanske inte finns fysiskt på ditt företag, eller ligger hos något annat av företagets anläggningar eller bara hos universitetet (eller kanske inte alls i Sverige) (synkrotronen i Lund tex). Så, tänk på att organisatoriskt upplägg/tillhörighet inte nödvändigtvis kommer spegla vilka fysiska platser du förväntas spendera din tid på eller människorna du kommer vara kring.
Sen självklara saker som om du gillar dina kollegor/din potentiella handledare, om det är där du är just nu som du kommer doktorera. Fyra år är ju ganska lång tid för att jobba på samma företag speciellt för nyexaminerade som brukar hoppa runt mer med kanske 1-2 års mellanrum, men då återigen pratar jag utifrån civilingenjörer/naturvetare, jag vet inte om det stämmer annars.
Tack, det var en intressant insikt. Det stämmer, jag är inte naturvetare utan snarare samhällsvetare. Jobbar på en arbetsgivarorganisation (ca 75 anställda), så partsvärlden ligger mig varmt om hjärtat.
En fördel och nackdel antar jag är att jag bara jobbat 9 månader på mitt nuvarande jobb, så jag skulle nog kunna tänka mig vara kvar fyra år om jag hade ett intressant forskningsprojekt om inte annat. Kändes lite tidigare att berätta om mina intressen att forska, men det slår mig nu att om jag väntar mycket längre kommer jag vara kvar på samma arbetsplats en relativt lång tid.
Hade nyligen ett utvecklingssamtal, nämnde inte detta just då men vi diskuterade kompetensutveckling. Kom inte på något klockrent på plats, men ställde frågan till vår HR-ansvarig om hon kände till någon bra kurs eller dylikt. Hon föreslog att vi skulle boka en ett möte efter årsskiftet och ta ett bredare grepp. Hon tänker sig att även studiebesök eller att skugga andra kollegor eller från andra organisationer eller dylikt skulle kunna vara aktuellt. Tyckte det lät ganska generöst ändå, och grunnar på om jag på något vis skulle kunna "skohorna in" något som kan bädda för mina forskningsambitioner nu när tillfälle ges?
Jag vill på något vis ta ett första steg som ni märker :)
...Och är det dags att nämna mitt intresse för iaf HR-ansvarig kanske? Eventuellt höra mig för hos potentiell handledare?
Det är nog bra att du tar upp det med chef eller dylikt för att kolla möjligheterna.
Åter då till mitt egna spam för framtida läsare (naturvetare i stort men några biotechspecifika länkar):
Jag har kommit betydligt längre i tankarna nu kring detta med att doktorera, som samverkansdoktorand eller som reguljär. Jag vill verkligen tacka för tipsen här.
Vi har ett barn på gång, och jag har fått en ny chef. Så kanske klokt att invänta detta ett litet tag? Kanske ställa frågan till chefen när han är lite varmare i kläderna eventuellt. Kanske svårt att kombinera forskning med småbarnsliv?
Jag har iaf tid att fundera över vad jag vill forska kring. Typ problem/bransch/fenomen. Och jag märker ju vilka frågor min arbetsgivare tycker är viktiga ju längre jag jobbar, misstänker jag. Men för mig som inte forskat tidigare tycker jag det är svårt att veta vart man ska sätta ned spaden, det finns ju så himla mycket spännande frågor att få svar på. Vart ska man börja egentligen? Bör jag leta reda på forskningsöversikter kring några forskningsfält? Kanske kontakta någon forskare och be denna ge mig lite tips på ämnen som är intressanta för universitetet?
Uppskattar verkligen alla tips och råd!
Hej,
Skulle jag kunna be dig att göra en egen tråd om att doktorera? Ditt område är ganska långt från bioteknik (och naturvetenskaperna) som min ursprungliga fråga handlade om, och jag vill också göra denna tråd till en läsbank för framtida läsare.
