Atomfysik, excitation
Hej! Om man ser framför sig ett energinivådiagram med n = 1, n = 2 osv, så motsvaras väl dessa nivåer av K-skal, L-skal osv i atomen? Så att n = 1 motsvaras av K-skalet och n = 2 av L-skalet.
Om en atom exciteras från grundtillståndet n = 1 till t ex n = 2 så skulle det innebära att en elektron hoppar upp från K-skalet till L-skalet. Men eftersom det i många atomer finns elektroner som naturligt befinner sig i L-skalet förstår jag inte hur detta går ihop. Det innebär ju att grundtillståndet för denna elektron inte är n = 1, utan n = 2. Men n = 2 har man ju fått lära sig inte alls är grundtillståndet, utan att det enda grundtillståndet är n = 1. Kan någon förklara var jag tänker fel? Det går väl inte att en elektron naturligt befinner sig i L-skalet men samtidigt tillhör n = 1?
harskadetpluggas skrev:n = 1 motsvaras av K-skalet och n = 2 av L-skalet.
Precis
Om L-skalet (n = 2) är fullt (8 elektroner) så är det fullt. Det går inte att trycka in en nionde.
Grundtillståndet i atomer innehållande 3 elektroner eller flera kommer att ha minst en elektron som har n = 2.
("Hoppen" mellan energitillstånd du pratar är inga hopp, utom möjligen då i någon bildlig mening, utan en förändring i elektronens vågfunktion.)
Dr. G skrev:harskadetpluggas skrev:n = 1 motsvaras av K-skalet och n = 2 av L-skalet.
Precis
Om L-skalet (n = 2) är fullt (8 elektroner) så är det fullt. Det går inte att trycka in en nionde.
Grundtillståndet i atomer innehållande 3 elektroner eller flera kommer att ha minst en elektron som har n = 2.
("Hoppen" mellan energitillstånd du pratar är inga hopp, utom möjligen då i någon bildlig mening, utan en förändring i elektronens vågfunktion.)
Men varför beskrivs n = 1 som grundtillståndet i fysikboken när du nu säger att n = 2 faktiskt kan vara grundtillståndet för vissa elektroner?
De pratar antagligen om grundtillståndet i en väteatom. Då finns bara en elektron. Teorin är då enkel, medan det för övriga grundämnen med 2 eller flera elektroner blir betydligt mer komplicerat.
Dr. G skrev:De pratar antagligen om grundtillståndet i en väteatom. Då finns bara en elektron. Teorin är då enkel, medan det för övriga grundämnen med 2 eller flera elektroner blir betydligt mer komplicerat.
Tack då tror jag att jag förstår!
