Är programmering 1 och mattespecialisering värt det om man ska gå civilingenjörsprogram?

Jag hade inte läst matte specialisering och kunde ingen som helst programmering när jag började civilingenjörsprogrammet och nu räknar jag matte och programmerar dagligen på mitt jobb. Det du lär dig på gymnasiet kommer man snabbt lära sig även på universitetet, och sedan lär man sig mycket mer. Så nu när du maxat meriten, ta vad du tycker är kul. 

Å andra sidan, matte och programmering kanske är svårare att komma igång med på egen hand, medan styrkelyft är du redan igång med? 

Matte spec tycker jag bara är bra för meriter, inte för att ge dig ett försprång. Linjören du läser kommer vara mycket enklare. Sedan så tar lektorer hänsyn till att förmodligen ingen kan sanna kurser, så de brukar gå lite saktare i början. 

Att ha programmerat innan elektro är nog inte heller viktigt. Sedan kommer du nog sitta i Matlab om det råder programmering inom elektro/regler.

När jag började plugga datateknik så hade jag i princip inga kunskaper om programmering.

Att ha förkunskaper gör väldigt lite i längden (kan hjälpa så klart). Det handlar mer om hur duktig du är på att söka betrodd information och lära dig på kort varsel. 

Jag tror nog att det kan vara värdefullt att läsa en del linjär algebra och programmering inför ett civilingenjörsprogram. Det är absolut inte nödvändigt med några vidare förkunskaper, men speciellt linjär algebra är ju något man inte läser så mycket på gymnasiet och som av många kan upplevas som ganska nytt. Det var den kurs jag tyckte var svårast att ta till sig när jag pluggade till civilingenjör.

Det här hade jag personligen velat läsa mer av om jag fick gå om skolan: statistik, programmering, privatekonomi, företagsekonomi och juridik.

Man ska inte underskatta att kunna en del ekonomi och juridik, även som ingenjör.

Jag håller inte riktigt med Hondel och Dracaenas sentiment här, andra brukar uttrycka samma i andra liknande trådar på PA men jag håller inte med.

Jag vet inte om det handlar om att vilja boosta blivande studenters självförtroende eller att verka inbjudande till vidare studier på universitet, men det... behövs ju inte om inte gymnasieeleven ger sken av att vara orolig eller liknande så man kan ju lika gärna svara rakt på frågan dvs vad som passar bäst istället. Speciellt i denna tråd då, när Oscar11 ganska explicit säger att han är ambitiös.

För det första får du ta reda på vad mattespec kommer innehålla genom att maila ansvariga läraren eller din mentor, varje skola har lite wiggleroom med vad mattespec ska innehålla. Jag gick mattespec (inget strategiskt beslut at the time, jag gillade bara inte programmering) och hela innehållet överlappade med vad jag sedan lärde mig på bioteknik/teknisk fysik, det var linjär algebra och enkel flervariabelanalys.

Om din programmeringskurs är python kommer det också vara 100% användbart. Även om det är ett annat programmeringsspråk skulle jag säga att bara vanan vid att programmera hjälper mycket.

En liten men inte obetydlig bit i min dubbelläsningsstrategi är faktiskt att vara het på gröten och "spoila" kurser innan de kommer. Speciellt för dig som kommer från gymnasiet äre värdefullt att mjuka upp övergången till universitetsstudier så det är bra att du planerar i förväg. Om jag ska uttrycka det matematiskt så är det ju som att du tar kurser kronologiskt förskjutet, FRAM. Motsatsen som man kan riskera att hamna i är att läsa kronologiskt bak dvs ofta skriva omtentor eller till och med planera med att skriva omtentor som riskerar att påverka pågående kurser under tiden.

Tiden du behöver spendera per kursstoff förändras inte direkt av att du ligger konstant före (eller bak), MEN du sparar tid hela tiden genom tid genom omkringliggande faktorer tex 1) undervisningen ger dig mer 2) veta vad som i större/mindre utsträckning byggs vidare på inom kursen eller av andra kurser och kunna planera kring det 3) självförtroendeboost som minskar ångest/ovisshetsprokrastinering.

Håller helt med om det Qetsiyah skriver om hur oerhört värdefullt det är att sträva efter att ligga lite grann före i sina studier jämfört med att ligga efter. Så på ett eller annat sätt rekommenderar jag starkt att du du så smått smyger igång och bekantar dig med ämnena du ska läsa första terminen på universitetet i förväg.

Att lära sig grunderna genom att läsa gymnasiekurser är ett väldigt bra och enkelt sätt att göra detta, men om du inte vill lägga ner fullt så mycket tid på det (för att du kanske hellre vill fokusera på din idrott eller något annat gymnasieämne), så kommer man väldigt långt på att bara bläddra igenom kursböckerna under sommaren innan du ska börja, testa att lösa lite uppgifter i det första kapitlet, slötitta på lite youtube-föreläsningar och/eller experimentera med programmeringsspråket ni ska använda.

Observera att detta inte handlar om att man måste kunna allt innan man börjar. Verkligen inte! Lärarna och dina kursare på universitetet kommer gladeligen hjälpa en om du kör fast eller tycker det är svårt. Det handlar bara om att det är bra att ha ett lite allmänt hum om man ämnena handlar om innan man börjar, av precis de skälen som Qetsiyah nämner.

Att ligga lite före redan innan studierna börjar ger en också lite mer svängrum att prioritera att socialisera med sina kursare och annat nytt folk man träffar på studieorten. Många nya studenter hamnar tyvärr i att de behöver göra väldigt svåra val mellan att socialisera och undvika att hamna efter i studierna, vilket kan vara väldigt stressande. 

Dessutom tycker jag Teraeagle har en bra poäng i att särskilt linjär algebra (men också programmering för den delen) kräver ett nytt "tänk" jämfört med det du har lärt dig hittills under gymnasiet. För en del tar det lite tid innan det klickar, så det det kan därför kan vara skönt att ge sig själv lite extra tid att smälta det genom att börja jobba med det redan under gymnasiet.