Är monosackarider alltid monomerer

Det grekiska räkneordet för ett är mono. Så ja monosackarider är monomerformen av en sackarid,  per definition.

Jag tror att det william vill fråga är om vilken monomer som helst går att sätta ihop till polymerer. Jag vet inte svaret på det (minns inte, snarare)

Om det finns monosackarider som inte ingår i någon form av polysackarider, det var en annan lite roligare fråga, missade visst det sorry. 

Skulle nog säga att det inte finns kolhydrater som inte går att skapa oligo- eller polysakarider av. Glykosidbindningar kan skapas från nästan alla ingående hydroxylgrupper (-OH) beroende på vilken kolhydrat det är, vilket ger en uppsjö alternativ för oligomerisering per monomer. Detta gäller både kemiskt och i biologin.

Monosackarider kan så klart modifieras kemiskt med ytterligare funktionella grupper på sina hydroxylgrupper (amino-, sulfat-, methy-grupper etcetera) så att polymerisering inte kan ske. Kommer dock inte på något biologiskt exempel på detta.

Men jag minns från vår biokemikurs att monosackarider bara kunde koppla till andra monosackarider på speciella ställen...? 

Jag kan tänka mig en konstig kedja av olika monomerer som har en så steriskt hindrad struktur att den spontant går av?

Glykosidbindingar bildas från kolhydratens hemiacetal eller hemiketal, men kan skapas till i princip vilken hydroxylgrupp som helst. Så från den ena kolhydraten i t.ex. glukos kan bindiningen skapas från det anomeriska kolet 1, så där är det begränsat. Men den alkoholgrupp som delar bindningen kan kemist sett vara någon av alla möjliga OH-grupper på den andra kolhydraten.

Och ja, som du skriver Qetsiyah, i biologin är endast en del av de möjliga bindningarna (vanligt) förekommande, men denna begränsning beror på steriska effekter, d.v.s. att det för vissa bindingstyper blir för bulliga (eller bulkiga på kemisvengelska) produkter - som då inte kan bindas väl till glykolsyltransferaserena (=de enzym som katalyserar/skapar glykosidbindnigar). Vilket resulterar i att ytterligare kolhydrater inte kan kopplas på. 

All glykosidbindningen skulle gå av på grund av steriska krockar låter långsökt, då bindningen är ganska stark i en biologisk miljö - snarare kan den inte bildas om det blir för trångt då enzymerna inte kan binda substraten. Jämför stärkelse som i och för sig är grenad men som har många linjära polysackaridkejdor - där är ändarna av dessa kedjor fria att binda fast ytterligare glukosmolekyler. Medans en högt förgrenad kolhydratkedja är betydligt mer sfärisk och ändarna av förgreningarna är inte lika fria utan omges av andra förgreningar - vilket gör det svårt att binda dessa ändar till enzym för ytterligare modifiering.

Jag har lite svårt att hänga med i disskusionen (:

Skulle man lite försynt kunna fråga om den ledde till ngn slutats?

Gissade jag rätt om din fråga?

Den förenklade versionen är att olika monosackarider (glukos, mannos, fruktos, galaktos) kan sättas ihop på olika sätt (läs mer här), och vissa sätt är för klämmiga ("steriskt hindrade") för att enzymerna (glykosyltranferaserna) ska kunna skapa den bindningen. För att enzymet ska sätta ihop två saker måste ju först två substrat (grjerna som ska kopplas ihop) binda in, och det är redan här det blir problem eftersom om polysackariden är för "konstig" kan den inte binda in på rätt sätt i förhållande till monosackariden vi önskar koppla på.

Förstår du konceptet om "steriskt hinder" och kemiska bindningars gynnsamhet? Atomer tar upp plats och vill inte trängas och bindningar vill helst inte böjas. Tänk dig om du försöker sätta ihop tre kolatomer i en ring med en molekylbyggsats, du kommer behöva ta i väldigt hårdhänt.

Det här är väldigt teoretisk diskussion. Det finns ett fåtal vanligt förekommande sackaridpolymerer som har specifika och regelbundna bindningar och monomerbyggstenar. Se här:

Tack!