Är detta rätt uppfattning av excitation?
De delar jag har skrivit med stora bokstäver är jag osäker på, förtydligar sedan vad det är.
Excitation är när värme (exempelvis i form av en låga) tillförst till en ex. metalljon vilket förser den med energi. Denna energi kan göra att EN elektron från det NÄST YTTERSTA SKALET hoppar fram och tillbaka till den yttersta. Desto större kraft och energi detta utförs med, desto kortare våglängd på FUTONEN som skickas ut, desto mer energirik, blåare färg. Men med desto mindre kraft detta sker med desto svagare, rödare färg produceras.
Min fråga är nu, om detta endast sker med en elektron som hoppar fram och tillbaka från det näst yttersta till yttersta skalet, eller är det kanske så att flera elektroner gör det inom en atom fast bara en åt gången? Beror det då på hur länge man tillför energin?
Och sedan- vad är det som bestämmer hur mycket energi elektronen slungas fram och bak med? Det kan ju inte vara självaste flamman väl? pga att man använder samma mängd energi och får olika resultat på om man ex brinner salter. Har det med mängden elektronskal att göra, de som är längre ut= mer potentiell energi. Vid sådana fall, hur kommer det sig att CuCl2 ger en grönblå färg medan SrCl2 ger en röd färg, även fast Strotium har fler elektronskal än Koppar?
Det här var mycket men hoppas någon kan förklara för mig lite tydligare, tack!
Kraft är fel ord, skriv större energi istället för starkare kraft.
Det är inte bara elektronerna i näst yttersta skalet som exciteras, utan alla elektroner i atomen kan exciteras (fast det kostar mycket mer energi att excitera de inre elektronerna).
Det är inte den inkommande fotonens energi som avgör våglängden på strålningen som skickad ut. Det som avgör det är vilken elektron som exciteras och hur den sedan faller tillbaka till sitt grundtillstånd. Elektroner kan deexciteras mellan olika energinivåer. Man får ett helt spektrum av våglängder som sänds ut från atomen. Varje atomslag har ett unikt spektrum. Färgen man ser med ögat är en kombination av alla dessa våglängder.
Exempel på spektra från olika metaller:
Teraeagle skrev:Kraft är fel ord, skriv större energi istället för starkare kraft.
Det är inte bara elektronerna i näst yttersta skalet som exciteras, utan alla elektroner i atomen kan exciteras (fast det kostar mycket mer energi att excitera de inre elektronerna).
Det är inte den inkommande fotonens energi som avgör våglängden på strålningen som skickad ut. Det som avgör det är vilken elektron som exciteras och hur den sedan faller tillbaka till sitt grundtillstånd. Elektroner kan deexciteras mellan olika energinivåer. Man får ett helt spektrum av våglängder som sänds ut från atomen. Varje atomslag har ett unikt spektrum. Färgen man ser med ögat är en kombination av alla dessa våglängder.
Tack så mycket, jag tar åt mig. Skulle det dock vara fel att säga att det är antalet elektronskal som bestämmer energin som elektronen exciteras med? Desto längre ut elektronskalet är desto större energi hos e-?
Det är energiskillnaden mellan elektronskalen när elektronen deexciteras som avgör energin hos strålningen som sänds ut. Men det är klart, för att få riktigt hög energi måste elektronen falla tillbaka från ett skal långt ut. Så indirekt har du rätt!
Teraeagle skrev:Det är energiskillnaden mellan elektronskalen när elektronen deexciteras som avgör energin hos strålningen som sänds ut. Men det är klart, för att få riktigt hög energi måste elektronen falla tillbaka från ett skal långt ut. Så indirekt har du rätt!
Tack så mycket, ha en trevlig kväll!
Tack detsamma!
