Är detta ett bra svar eller saknas något?

naytte skrev:

Då upplösningen skulle öka antalet partikelkonfigurationer innebär det att omgivningsentropin minskar när upplösningsreaktionerna sker (de är endoterma). Man kan lösa upp salterna tills omgivningsentropin avtar lika snabbt som systementropin ökar i hastighet. Efter detta blir det termokemiskt ogynnsamt för reaktionen att äga rum, varför den slutar.

Det som gör BaSO₄ mest svårlösligt är att omgivningsentropin minskar fortfare än för CaSO₄,

Gör den? Varför då?

vilket innebär att man kan lösa mer CaSO₄ innan reaktionen blir ogynnsam. Partikelkonfigurationer spelar ingen roll eftersom jonerna har lika laddning och det då finns samma antal av dem.

Jag tänkte att det är en logisk konsekvens av att BaSO₄ är mer svårlösligt. Eftersom vi (antagligen) jämför lika stora mängder salt och det ingår lika många joner i båda typerna av salt måste det vara så att omgivningsentropin för BaSO₄ minskar fortare än vad den gör för CaSO₄. Systementropin borde öka ungefär likadant för båda två, eftersom man löser lika mycket.

Den logiken behöver du utveckla ytterligare.

Jag skulle tro att "svårlösligeten" beror på att bindningarna i bariumsulfat har större inslag av kovalent bindning än vad kalciumsulfat har, alltså en skillnad i entalpi.

Har du möjlighet att slå upp några värden för entropi och entalpi för de båda salterna?

För alla salter gäller det att det upplösta saltet har större entropi än (rent salt + rent vatten). Om den energi som går åt för att brytna bindningarna i saltet är mindre än vad som motsvarar skillnaden i entropi, kommer saltet att lösas upp. Om den energi som går åt för att brytna bindningarna i saltet är större än vad som motsvarar skillnaden i entropi, kommer saltet inte att lösas upp. 

Nej, jag saknar möjlighet att slå upp sådana värden. De finns tyvärr inte i min formelsamling och det är endast den vi får ha på proven.