9 svar
324 visningar
dumimatte behöver inte mer hjälp
dumimatte 51
Postad: 14 aug 19:27

Är det verkligen så svårt på natur?

Hej, 

Jag är en 14 årig tjej som ska antagligen välja natur nästa år. Jag har hört från jätte många att naturprogrammet är jätte svårt och det är nästan omöjligt att bli antagan till läkarprogrammet. Så jag ville bara fråga om någon hade några tips om hur man klarar och förbereder sig för naturprogrammet. 

fner Online 1483
Postad: 14 aug 19:56

Natur är lätt om du är intresserad av matte, kemi, fysik och biologi. Utan intresse är det klart att det är svårt att ta till sig ibland tunga koncept. Men jag skulle säga att vilket program som helst skulle vara svårt om man väljer något man egentligen inte tycker om. Sen såklart att natur kan vara krävande ibland men det är också väldigt kul!

Lobbe 282
Postad: 16 aug 07:07 Redigerad: 16 aug 07:09

Jag tycker inte att du ska göra dina val baserat på andras upplevelser. Jag brukade höra hur svårt natur var konstant men när jag väl gick på programmet blev jag chockad över hur enkelt det var relativt till förväntningarna.

Enligt mig räcker det med att ha god koll på grundskolans matte innan man börjar, mer än så behövs inte.

dumimatte skrev:

Hej, 

Jag är en 14 årig tjej som ska antagligen välja natur nästa år. Jag har hört från jätte många att naturprogrammet är jätte svårt och det är nästan omöjligt att bli antagan till läkarprogrammet. Så jag ville bara fråga om någon hade några tips om hur man klarar och förbereder sig för naturprogrammet. 

Det beror på dina målsättningar. Att bara klara programmet är nog inte särskilt svårt. Men att genomföra det på en nivå som gör att du kommer in på läkarprogrammet är något helt annat. Det kräver ju väldigt höga betyg. Så om du inte alls känner att du kommer klara av att få majoriteten A + några B/C på naturprogrammet rekommenderar jag att du läser ett enklare program, får höga betyg där och sedan läser till behörigheterna efter gymnasiet genom Komvux eller naturvetenskapligt basår. 

oggih 1323 – F.d. Moderator
Postad: 16 aug 10:45 Redigerad: 16 aug 11:01

Jag tycker inte man ska taktikvälja gymnasieprogram för betygens skull, utan mer utgå från vilka ämnen som man tycker verkar mest intressanta och som passar bäst med vad man kan tänka sig att jobba med i framtiden.

Att få A i nästan allt på natur är jättesvårt, men det är svårt på alla program, särskilt om man inte är intresserad av kurserna, så att som NO-intresserad person välja samhälle eller teknik eller liknande av taktikskäl kan lätt bli kontraproduktivt! Dessutom: gymnasiet är en fantastisk möjlighet att läsa kurser som man är intresserad av och – ännu viktigare – få likasinnade klasskompisar, och det tycker jag man ska passa på att njuta av!

Så mitt råd är att välja natur om man är intresserad av naturvetenskap och funderar på att läsa till läkare. Ja, det är ett svårt program, men du kommer vara omgiven av andra ambitiösa och NO-intressersde klasskompisar som kommer hjälpa dig! Och vi här på PA hjälper ju också gärna till om du kör fast på något! ^_^

Gällande betygen tycker jag du ska försöka att inte ta det på för stort allvar. Självklart ska man ta skolan seriöst och göra sitt bästa. Ett bra tips är ett se skolan som ett vanligt 8-5-jobb (eller 9-6 kanske om man är morgontrött), där man faktisit pluggar under skoldagen, även under håltimmar, och sen är ledig på kvällen. Men att satsa på A i allt är ett recept gör att bli utbränd, vilket i värsta fall kan ge men för livet. Så gör inte det! Gör i stället så gott du kan utan att försaka vänner, fritidsintressen och sömn, och var nöjd med det, oavsett om det resulterar i ett E eller ett A.

Om man pluggar någorlunda seriöst så kan det vara så att man har fallenhet och tur nog att betygen faktiskt räcker till att komma in på läkarprogrammet i slutändan. Men om de inte gör det så kan du alltid göra högskoleprovet, eller läsa upp betygen på komvux, eller läsa läkarprogrammet utomlands. (Dessutom finns det massa andra spännande yrken man kan utbilda sig till som inte kräver maximala betyg!)

Gällande förberedelser: Det som många på natur tycker är tuffast är att tempot i matematiken är högt, så ett tips skulle kunna vara att lägga lite tid på att surfa runt på Ma1-sidorna på Matteboken.se: skaffa en överblick, titta på några videos från hängmattan, och prova att lösa någon uppgift här och där (utan krav på att förstå allt), bara för att värma upp och ha ett litet hum om vad som kommer dyka upp i kursen.

Qetsiyah 6567 – Livehjälpare
Postad: 16 aug 12:31 Redigerad: 16 aug 12:32

Utöver det andra redan nämnt vill jag tillägga att det också är mycket möjligt att du byter intresse under gymnasiets gång. 

Men ja, att ha läkare eller andra nästan-alla-A-program i siktet är ganska krävande då alla tre åren kommer kännas som att gå på lina över grand canyon. Men i och med den nya läroplanen kommer det bli aningen enklare då alla (?) kurser kommer paras ihop (alla två-stegs NO kurser, och mattekurserna i par dvs 1&2 3&4 och 5).

Skt fullständigt i att folk säger att natur är svårt. Min morbror sa att natur kommer kosta min själ, men det gjorde det inte alls. Tycker svårigheten av oförändrad, snarare att om jag valde något annat program hade det varit enklare. Det finns ett egenvärde i att utmana sig själv och lära sig att överkomma, bara av den anledningen rekommenderar jag inte de andra programmen (utom teknikteknik).

Men om du väljer något annat så FYI om du går obehörigt program tex sam sedan basår sedan ansök läkare, så kommer betygssnittet fortfarande räknas med dina betyg från gymnasiet, och du hamnar i urvalsgrupp 2 där gränsen ibland är lägre. Plus då att du antagligen kan glida genom sam/eko enkelt med högre betyg. Lite oetisk väg tycker jag men den finns. 

naytte 5005 – Moderator
Postad: 16 aug 13:53 Redigerad: 16 aug 13:55

En annan viktig aspekt i detta, som folk verkar vara lite rädda att ta upp, är dina egna förmågor och förutsättningar. Det är en av livets stora orättvisor, att vissa är mer intellektuellt bemedlade än andra från födseln. 

Jag känner folk som gick natur som fick slita som djur och knappt klarade A i det mesta ändå, och jag hade klasskamrater som knappt pluggade överhuvudtaget och löste A i allt. Jag menar inte att man ska välja bort natur för att man inte känner sig "smart nog", eller tro att det kommer bli superduperenkelt bara för att man är smart, men det är viktigt att känna sig själv i sådana här sammanhang.

Gloson1 317
Postad: 10 sep 17:14

Om du är dålig på matte redan nu,  och inte känner att du har såpass mycket intresse och "talang" för det att du kan lösa mattekurserna trots detta, skulle jag inte välja natur. Matte och tänket man har i matte är centralt i kemi och fysik, de "näst" största ämnerna. 

MrPotatohead 6237 – Moderator
Postad: 10 sep 19:30 Redigerad: 10 sep 19:30
Gloson1 skrev:

Om du är dålig på matte redan nu,  och inte känner att du har såpass mycket intresse och "talang" för det att du kan lösa mattekurserna trots detta, skulle jag inte välja natur. Matte och tänket man har i matte är centralt i kemi och fysik, de "näst" största ämnerna. 

Det håller jag inte med om. Matten i fysiken och kemin är typ bara matte 1, ev lite matte 3. Men inget ogörbart för någon som inte råkar vara en ”matteperson” efter högstadiet. Sedan är det väl många som det är just på gymnasiet de får sitt stora intresse för matte. Innan dess är det ju typ bara a+b=c.

Qetsiyah 6567 – Livehjälpare
Postad: 10 sep 19:50 Redigerad: 10 sep 19:51
MrPotatohead skrev:

Det håller jag inte med om. Matten i fysiken och kemin är typ bara matte 1, ev lite matte 3. Men inget ogörbart för någon som inte råkar vara en ”matteperson” efter högstadiet. Sedan är det väl många som det är just på gymnasiet de får sitt stora intresse för matte. Innan dess är det ju typ bara a+b=c.

Jag håller med, och inte ens matte3 finns det. Kanske fanns i motsvarigheterna du läste på basår men i gymnasiets fy1&2 ke1&2 finns inga derivator (eller integraler). 

Det finns dock statistiska bevis på att betygen i svenska och matte är starka predictors för alla andra ämnen (källa: find it yourself, i got no idea haha)

Svara
Close