Differentialgeometri och optimering: sätta mått på hur platt en yta är
Det är enkelt att ta reda på hur böjd en pinne är. Låt pinnen definieras av en kontinuerlig kurva i R3, paramatrisera den. Parametrisera även en rät linje som går mellan dess ändpunkter. Integrera differensen (normen av vektordifferensen) mellan pinnen och räta linjen över intervallet parametern är definierad över. Integralen är garanterad att vara ändlig.
- Hur generaliseras detta till ytor? Vad är motsvarande våran räta linje, alltså det rakaste möjliga, givet randvillkoren?
- Hur ritar vi ut en rät linje för en oändligt lång kurva? Är det fortfarande meningsfullt att tala om "hur mycket" böjd en oändligt lång kurva är? Måste vi sätta extra krav, tex att den ska konvergera mot samma linje åt båda hållen?
- Koordinatbyten...?
Krökning tenderar att definieras som en lokal egenskap (en egenskap vid en punkt på kroppens yta) snarare än som en global egenskap hos hela objektet -- såvida det inte är ett symmetriskt objekt som en sfär där alla punkter har samma egenskaper.
Finns olika mått i olika situationer, https://en.wikipedia.org/wiki/Curvature#:~:text=In%20mathematics%2C%20curvature%20is%20any,deviates%20from%20being%20a%20plane mensom kvalitativt är lika men kvantitativt skiljer sig. Men ett känt mått är Gaussisk krökning, https://en.wikipedia.org/wiki/Gaussian_curvature där man tar produkten av endimensionell krökning i två riktningar.
Vill man sedan definiera krökning eller böjning som en global egenskap tar man man en medelvärdesintegral över lokala krökningen för att få en medelkrökning: https://en.wikipedia.org/wiki/Mean_curvature
Tack! Nu ska jag läsa
Lite överkurs:
En rolig övning kan vara att lösa ut ytans krökningstensor från Weingartens formel .
en symmetrisk tensor med reella egenvärden och
Som vi kommer ihåg från linjär algebra är egenvärdena ett mått på hur mycket en vektor maximalt /minmalt kan tänjas eller tryckas ihop av , dvs när du tar ett litet steg åt något håll på ytan (i tangentplanet), vilket är samma sak Gauss menade när han skapade måttet
Alltså är Gausskrökningen eftersom egenvärdena ligger på diagonalen (B kan ses som en diagonaliserad matris).
Försök beräkna Gausskrökningen för en yta. Börja med något enkelt, t.ex. en sfär. Den har samma krökning åt vilket håll du än går, kan du visa att det stämmer med ytans krökningstensor?
Edit: Eftersom wikiartikeln var lite knöligare än jag tänkt
Där är ytnormalen, vi höjer ett index (kom ihåg att använda ytans metriska tensor)