Ämnesbetyg - hiss eller diss? (Övriga diskussioner/Om skolan)

Flera tunga remissinstanser, till exempel Sveriges Elevkårer, Lärarnas Riksförbund, Skolverket och UHR, verkar positiva. Läser man om bakgrunden till frågan, ämnesbetyg kontra kursbetyg, säger jag hiss! Men förslaget är så rörigt att det ändå får en diss. Såvitt jag läser är det frågan om maskerade kursbetyg summerat till ämnesbetyg.

Enligt utredningen (s. 434-442) och propositionen ska ämnena delas in i nivåer motsvarande dagens kurser. Det anses nödvändigt för att spegla områdesbehörigheterna. Efter varje nivå ska ett preliminärt betyg sättas och slutligen summeras till ett ämnesbetyg. En elev som får lägst E i nivå 1 men F i nivå 2, ska kunna gå ut med E i nivå 1 och kunna efterkomplettera högre nivåer.

Just det sista misstänker jag kan bli föremål för framtida debatt. Alltså att i stället för att en elev får underkänt, i ämnets högstanivå på elevens program, får den lägst E i en lägre nivå och undgår därmed ett F. Jan Björklund hade säkert kallat det för flumskola. Dessutom bör betygsdokumentationen bli krångligare än i dag vilket Lärarnas Riksförbund, i sitt remissvar, påpekade att den inte får bli, men jag har svårt att se hur det inte skulle bli krångligare.

Jag tycker förslaget framstår som rörigt och tillämpningen som trubbig. Det hade varit enklare att utforma ämnena utan inbyggda nivåer och i stället knyta ämnena till programmen, precis som dagens indelning i A, B och C för matematikkurserna. Alltså säga att samma ämnen skiljer sig åt från program till program, i stället för att införa överlappande ämnesnivåer mellan programmen. Men ämnenas överlappande nivåindelning underlättar programbyten, därav utredningens förslag.

Teraeagle skrev:
Kravet för ett program kan t.ex. vara Matte 2. Är det då en nackdel att ha läst Matte 3 med ett sämre betyg än att bara läsa Matte 2 och få ett högre betyg i matte?

Ja, det är en nackdel. Men en elev får så klart redan i dag ett lägre meritvärde om eleven har läst kursen matematik 3 med ett E i betyg (i stället för vilket högre betyg som helst) och söker in till ett program som kräver högst matematik 2. Högre kurser, som inte lästs som utökat program, får ju inte avräknas.

Jag har förstått att för de som söker vidare på sina betyg kan det vara en avgörande fråga och kanske vid de allra första arbetssökningarna, men senare i livet så ”avtar betygens vikt med kvadraten på tiden”

Kanske det bara gäller oss utanför de akademiska kretsarna? Vad vet jag?

Ja det verkar ju ganska krångligt…

Hiss eller diss? HISS!!!

Det gamla systemet är så dumt, det enda som spelar roll för universiteten är ju hur bra man är i slutändan, inte hela gymnasietiden (vilket är långt, 3 år). Vad för leigitima motargument finns det ens mot detta?

Jag skulle dock säga att biologi och kanske kemi inte är strikt påbyggande kurser där bra betyg i sista kursen betyder att man är bra på det i föregående kurs. Matte5 är inte heller det. Alla andra kurser är påbyggande, och jag tänker särkilt på språk och matte1-4.

Det är väl just det som är problemet, det finns kurser som inte bygger på varandra och då blir det svårt att se hur det ska gå att få ihop ett rättvist system.

Ja, men uppenbarligen tycker ju Skolverket att samma problem inte existerar i högstadiet? Då kan vi ju ignorera det i gymnaiset också.

Bara för att illustrera lite: det var en hel del i min klass som inte fick A i matte 1 eller 2 pga otur eller att de inte hann komma in i gymnaisets pluggsätt och större frihet (också pga det där ovanligt äckliga NP provet). De allra flesta fick A emot slutet. Det är ju väldigt, väldigt olyckligt att det ska dra ner deras snitt och påverka söket till universitetet. Vad ska de två betygen signifiera? Personen är inte bra på PQ formeln??? När man fått A i matte 4 och 5???

Fast man läser väl inte kurser på högstadiet? Gymnasiet är ju mer likt universitetet i och med att man väljer ett program och sen läser kurser kopplade till programmet.

Funderar också hur det fungerar för personer som vill läsa in behörighet i ett senare skede när de saknar någon kurs. Säg att du har läst Ma2 och behöver komplettera med Ma3 några år senare. Ska man då få ett nytt ämnesbetyg i matte eller två olika betyg?

Njjaee att man kallar det för kurser eller inte spelar ingen roll, det är bara administrativt. Man kan precis lika gärna sätta siffrorna 1-3 på "kurserna" i högstadiet.

Qetsiyah skrev:
Bara för att illustrera lite: det var en hel del i min klass som inte fick A i matte 1 eller 2 pga otur eller att de inte hann komma in i gymnaisets pluggsätt och större frihet (också pga det där ovanligt äckliga NP provet). De allra flesta fick A emot slutet. Det är ju väldigt, väldigt olyckligt att det ska dra ner deras snitt och påverka söket till universitetet. Vad ska de två betygen signifiera? Personen är inte bra på PQ formeln??? När man fått A i matte 4 och 5???

Ja, men det gäller ju åt bägge håll. Du kan få A i matte 1, 2 och 3 men sedan ha svårt för matte 4 där du får ett C. Då blir ditt ämnesbetyg, som jag tolkar det, ett C i matte. Då är det helt meningslöst att prestera något under merparten av gymnasietiden.

Om det nu är så det är tänkt att fungera (700 sidor utredning är lite för långt att läsa…) så missgynnar det elever som väljer att fördjupa sig i ämnen och läsa svårare kurser. De som gynnas mest är generalister som läser lite om mycket på en väldigt grundläggande nivå.

Men det går ju inte att slappa med matte 1-3 sen få A i ma4 pga mattens påbyggande natur?

När jag tänker efter inser jag att en annan sak utom själva stoffet också hänger på till nästa kurs, det är logiken och tankesättet. Jag nämnde kemi som aningen opåbyggande, men det känns väldigt osannolikt att man ska kunna slappa på kemi1 och gasa i kemi2.

Egentligen borde man ju ha något slags examensprov där man får visa upp alla ens kunskaper från sin gymnasietid, åtminstone i de ämnen som är karaktäristiska för programmet. Annars är väl problemet ofta att man läser något i en kurs och sedan glömmer bort det man har läst.

Teraeagle skrev:
De som gynnas mest är generalister som läser lite om mycket på en väldigt grundläggande nivå.

Va? Varför? Nu syftar du på naturare eller? Haha spjut rakt in i hjärtat.

Qetsiyah skrev:
Teraeagle skrev:
De som gynnas mest är generalister som läser lite om mycket på en väldigt grundläggande nivå.

Va? Varför?

Så bör det väl vara? Säg att du läser fem kurser inom fem olika ämnen på steg 1-nivå, jämfört med att läsa fem kurser inom samma ämne steg 1-5. Det måste ju vara lättare att prestera bra resultat i det första fallet eftersom svårighetsgraden inte går upp? Ditt ämnesbetyg omfattar då bara steg 1-nivån.

Jaha du tänker så, men så tycker inte jag. Den relativa svårigheten (mot föregående kurs) borde va konstant, så om man har solid kunskap från innan blir det ju inte svårt.

Och jag förstår att man i samma scenario blir missgynnad även med kursbetyg, men då kan man i alla fall få ut höga betyg till ens meritvärde på de första stegen i ämnet där man läser många kurser.

Jag går i tvåan (natur, natur) och "hatar" kursbetygssystemet, som både är orättvist och ineffektivt. Det räcker med att du har en dålig dag eller missar 1 poäng för att inte kunna få betyget du satsade på i kursen. Största problemet är mattekurser. Lärare betygsätter inte dina kunskaper för att de bara utgår från antalet poäng. Jag tror verkligen inte att betyget säger så mycket om ens kunskaper när man har missat/passerat nästa betygsgräns med bara 1 poäng eller 0.5 poäng. Det kan dessutom sänka ens medelvärde om man t.ex vill söka till universitet utomlands, hur vet de att man fick ett B i Ma2c pga avläsningsfel på provet när man faktiskt har "A-nivå" kunskaper/färdigheter?

Man blir dessutom bättre och bättre på att plugga för varje termin/år så det är sjukt orättvist att betygsätta någon som precis har börjat gymnasiet och är inte vad vid studierna på samma sätt som en trea.

Jag tycker det är en väldigt onödigt krånglig lösning på ett problem som verkar ha kunnat lösas genom att bara låta de som vill vara med på nästa års prov. Men att betyg ska kunna sänkas i efterhand om det tex händer något annat i livet då är verkligen inte ok, och enligt min erfarenhet är det minst lika vanligt att det går sämre senare år.

Jag ska läsa in propositionen och dokumentationen under höstlovet. Då lär jag ha en mer välgrundad åsikt. Jag tror att det kan bli bra. Men jag tror utifrån intryck av tidigare reformer att mycket står och faller på huruvida Skolverket lyckas vidareutbilda lärarkåren i reformens mål när den utförs. Stora problemet med Gy11 (enligt mig) är att Skolverket har vägrat precisera och konkretiserat vad läroplanen gått ut på. De gjorde ett ärligt försök 2011 och fick hela den där mediala diskussionen som utgick från stråmannen om att en elev inte kunde få A om hen missade ett moment vilket var orättvist. Alla kraven uppfyllda kunde ju inte betyda alla kraven uppfyllda trots att det står det i texten... Sedan dess tycket jag att de aldrig vågat bestämma vad D och B egentligen skulle betyda eller stå för, och hur bedömning i början och slutet av kurs ska vägas mot varandra, och andra rätt kritiska frågor De måste våga vara vägledande i tolkningarna om det ska fungera och inte vara lämna över det till lärarnas professionella bedömning.

Men mina tankar och frågor om de jag har läst:

(1) Retoriken om ämnesbetyg verkar rikta sig till högpresterande elever eller åtminstone ambitiösa elever och deras vårdnadshavare om att det inte blir lika farligt om man missar ett prov i ettan så länge man kan det i trean. Trevligt såklart.

Men hela grejen är ju att elever idag ofta inte kan innehållet från Kurs 1 i Kurs 5. Jag känner ibland att en elev som inte kan addera bråk och gör 1/2 + 1/2 = 1/4 i slutet av 3:an inte borde få godkänt i Ma5 även fast de kan derivera symboliskt och finna maximipunkten till x^2 e^-3x.

Vore inte en helhetsbild i ett ämne att man även brydde sig om sådant? Dvs att godkänt (>E) i sista kursen är en prediktor för att man vet saker från första? (vilket kursbetyg explicit är antites till) Kommer den typen av krav ställas med ämnesbetyg? [att man inte kan addera bråk i Ma5 är såklart inte något argument för nuvarande ordning]

(2) Utredningen nämner begreppet "fragmentiserat lärande" upprepade gånger och jag vet inte vad Tholin menar. Fragmentisering är såklart ett negativt ord men vad avser det egentligen? Att dela upp något i delar kan ju också kallas sekventiering. Och sekventierat lärande vore ju inte något dåligt i sig. Så vad menar han? (framgår kanske när jag läst mer så upplys mig gärna)

(3) Tholin pratar även om att lärare undervisar för att pricka av kunskapskrav och att det är dåligt eftersom undervisningens fokus hamnar på bedömningen snarare än kunskaperna. Den punkten är för mig konstig då det var det som man ändrade i de allmänna råden när de skrev om de allmänna råden 2018. Innan 2018 skulle man undervisa med fokus på bedömning. Vad är en olycklig konsekvens av reformen 2011 och vad är en konsekvens av det Skolverket explicit skrev i sina dokument?

Därutöver; min upplevelse är att fysik och matematiklärare ofta struntar i kunskapskraven och undervisar för att pricka av centralt innehåll. Så det kan vara en skillnad mellan ämnen.

(4) Jag vet att utbildningsdepartementet och skolverket har byggt på Tholins utredning och involverat någon diskussion om nationella provens roll i att sätta ämnesbetygen. Jag vet dock inte vad det blev och skulle behöva veta. Hur vägledande och omfattande blir de? Kommer deras innehåll att bli bredade än bara den aktuella kursens innehåll?

(5) Stora problemet sedan 94 är ju att en enorm andel av Sveriges elever inte får godkänt (dvs E). Att elever som 'borde' få A får B för att de råkar gå på en skola men en annan tolkning av läroplanen är inte bra, men rättvisan kring att få godkänt och kunna gå vidare med sina liv är nog viktigare.

Hoppas verkligen att de lyckas formulera 'betygskriterier' och en läroplan som ökar genomströmningen. Behöver inte vara lägre krav, men det blir förhoppningsvis bättre om kraven där blev mindre abstrakta och mer konkreta. (innehållet kan vara abstrakt)

Mina tankar just nu. Återkommer när ja fått tid att läsa under höstlovet.

Tanken med kursbetyg var väl att premiera kontinuerliga studier genom gymnasiet, istället för att försöka panikplugga i trean? Jag köper det motivet, men samtidigt har jag alltid känt att lärandemålen är vaga och svårbegripliga för eleverna. Vad är skillnaden mellan att reflektera nyanserat och välgrundat, jämfört med enbart välgrundat? Dessutom borde det ju vara kunskaperna en lämnar gymnasiet med som räknas, men då vore kanske det bästa egentligen vara att mäta elevernas kunskaper en tid efter att gymnasieutbildningen är slut. Svårt att få till, men det kanske skulle säga mer om kunskaperna eleverna har kvar efter en tid.

Oavsett vilket betygssystem som används, håller jag med SeriousCephalopod om att det känns som att det stora problemet är att så många elever inte klarar skolan. Komikern Johan Glans hade något citat om det, ungefär:

Känns det inte som att varje gång man försöker förbättra skolan, så är det enda man gör att byta betygssystem? När jag gick i skolan då var det ett till fem, och sedan bytte de till IG till MVG, och nu är det A till F. Jag menar, hur kommer det vara när mina barn får betyg?

De kommer hem och säger

"Pappa pappa, jag fick tummen upp i svenska".

"Jaha, vad bra! Vad fick du i matte då?"

"Äh, jag fick långfingret"

Nu är ju Johan Glans verkligen ingen expert på utbildning, och inte jag heller, men tja, det känns inte som att betygssystemet är det problem vi behöver fokusera mest på just nu. Men ja, det är bara min lekmannaåsikt: fokusera på utbildningskvalitet snarare än betygskvalitet.

Jag skulle vilja se lite allmän statistik kring (gymnasieutbildning), var kan jag hitta det? Tex hur många procent som klarar gmyn på 3 år, vilka andelar som går yrke/högskoleförberedande, betygsfördelningar på kurser efter kön, geografi osv... Känns som att jag behöver vidga mina perspektiv.

Däremot SeriousChepalopod, när jag säger att matte är ett "påbyggande" ämne är det exakt sånna situationer jag menar är omöjliga, i ditt exempel borde eleven rimligtvis faila proven och få underkänt automatiskt?

Smutstvätt: ja, jag är personligen ganska missnöjd med skolverket som en myndighet, de gör ju ingenting rätt

Qetsiyah skrev:
Däremot SeriousChepalopod, när jag säger att matte är ett "påbyggande" ämne är det exakt sånna situationer jag menar är omöjliga, i ditt exempel borde eleven rimligtvis faila proven och få underkänt automatiskt?

Medan matematikens begrepp bygger på varandra i formell mening så möter inte den lärande begreppen i i deras logiska ordning utan utifrån praktiska behov. Du tar potenser med irrationella exponenter långt innan du kan förklara hur $2^\pi$ ska kunna beräknas mha heltalsaritmetik. Eller mindre dramatiskt: När krävdes likformighet från Ma2 i någon av de senare?

Det går knappast bra för en elev som inte minns mycket från föregående kurs när de börjar nästa. Men du failar inte provet på deriveringsregler bara för att du glömt bort hur man tar lutningen hos en linje från två punkter. Man kan be eleven derivera antingen 8x^4, 3x^4 / 8, eller (2x)^4. I de senare två måste du kunna bråk eller potensregler. Men sedan tänker läraren: tar jag de senare så misslyckas kanske de som inte kan de sakerna även om de kan derivera. Det vore onödigt. Provet är ju på derivata, inte på potenslagar. Så eleven som kan derivera men inte kan potenslagar får första problemet, gör rätt, och får godkänt. Är inte orimligt att göra så, men jag menar att man i såväl övning som prov undviker att ha flera procedurer i E problemen som kräver förkunskaper.

Om läraren var tvungen att repetitionsexaminera skulle hon (vi) göra det men man måste inte. Och då riskerar incitamentet bli att undvika det.

Qetsiyah skrev:
Smutstvätt: ja, jag är personligen ganska missnöjd med skolverket som en myndighet, de gör ju ingenting rätt

Kom igen nu Qetsiyah, allt är inte så extremt! Var lite ödmjuk inför att utbildning och utbildningspolitik är komplext och svårt.

Ok men det jag menar är att, ja, man kan alltid tolerera och känna sympati för att en person eller organisations uppgift är svår och alla kan göra fel osv, men någonstans går väl ändå gränsen där summan av alla misslyckanden sticker i ögat så mcyket att det är svårt att se det positiva?

När jag säger "... som en myndighet" vill ajg trycka på att de har ett väldigt ansvar och antagligen fått gott om resurser (såväl pengar som kunniga människor) för att göra sina jobb bra. Varför är då uttrycket "äsch, vem vet vad de på skolverket tänkte (hitta på nu för kul)?" så vanligt både från lärare och mina klasskamrater? Det är närmast synonymt med organisationen där de som tar beslut med tärningar, ungefär, och de är söndermemade också.

Se så bra [insert littererly any other myndighet från här] gör sina jobb? Vad är det som säger att deras ansvarsområde är mindre komplext?

Bytet från IG-MVG till A-F, varför blev plötsligt betygsstegen olinjär? Vad är det för nåt som händer med D och B???
Ingen matte eller fysiklärare bedömmer enligt förmågor som på NP, man gör bara prov, summerar poängen av alla uppgifter och sätter betyg. Vad är fel med det??
NP läcker alltid. NP ger inte rättvis bedömning.
VARFÖR ger språk 4 ett helt meritpoäng? Vad är ens tanken med meritpoäng? Vill de säga att extra språk, engelska eller matte är meriterande för studier på högskolenivå? Hur har spanska 4 gjort någon nytta för mig på civilingenjörsprogram whatsoever?
Varför finns det högskoleförberedande programmet naturvetenskap-samhälle??
PISA far åt pipsvängen.
Alla problem relaterade till bedömning och betygskriterier, lärandemål...
Att sätta betyg på folk i ämnet idrott... Dont get me started.

(Ungefär det kommer jag på nu)

Qetsiyah skrev:
Smutstvätt: ja, jag är personligen ganska missnöjd med skolverket som en myndighet, de gör ju ingenting rätt

Nu var vi inte så positiva kanske?

Smutstvätt skrev:
Komikern Johan Glans hade något citat om det, ungefär:

Känns det inte som att varje gång man försöker förbättra skolan, så är det enda man gör att byta betygssystem? När jag gick i skolan då var det ett till fem, och sedan bytte de till IG till MVG, och nu är det A till F. Jag menar, hur kommer det vara när mina barn får betyg?

De kommer hem och säger

"Pappa pappa, jag fick tummen upp i svenska".

"Jaha, vad bra! Vad fick du i matte då?"

"Äh, jag fick långfingret"

Nu är ju Johan Glans verkligen ingen expert på utbildning, och inte jag heller, men tja, det känns inte som att betygssystemet är det problem vi behöver fokusera mest på just nu. Men ja, det är bara min lekmannaåsikt: fokusera på utbildningskvalitet snarare än betygskvalitet.

Mycket bra kommentar!

Ett exempel på rätt satsning, visserligen i grundskolan, men en i min mening en jätteviktig satsning har man gjort i Marmaskolan i Kolsva. SVT hade ett jättefint inslag om det häromdagen. Länk.
Det var så mycket mer i inslaget jag såg. Alla elever som gått i Marmaskolan hade godkända betyg och ingen behövde vara otrygg i skolan. Det minns jag att jag var avundsjuk på. Inga vuxna behövde gå till arbetet och räkna med att få stryk på rasterna, varför skulle vi barn behöva ha det så otryggt och det funderar jag fortfarande på. Där har Marmaskolan verkligen lyckats vad jag förstod.

Qetsiyah skrev:

Ingen matte eller fysiklärare bedömmer enligt förmågor som på NP, man gör bara prov, summerar poängen av alla uppgifter och sätter betyg. Vad är fel med det??

Ingenting! Jag har sett bedömningsmallar i no när kunskapen om själva ämnet som exempelsvaren innehåller är samma, men den som kan uttrycka det med fler ord får a istället för e osv, det är sjukt på riktigt. Visst är det bra att kunna skriva som man ska, men det kan orimligen vara det enda som avgör betygen i alla ämnen.

VARFÖR ger språk 4 ett helt meritpoäng? Vad är ens tanken med meritpoäng? Vill de säga att extra språk, engelska eller matte är meriterande för studier på högskolenivå? Hur har spanska 4 gjort någon nytta för mig på civilingenjörsprogram whatsoever?

De hade väl problem med att vissa samlade mvg genom att byta ut alla tyngre kurser mot allt möjligt flum och fick högre meritvärde, och det känns som att det har funkat ok ändå.

PISA far åt pipsvängen.

Det har jag läst beror mer på att vi tappar de riktigt höga resultaten än att de som tidigare varit runt genomsnitt blivit sämre. Ett jätteproblem genom hela skolsystemet att det inte uppmuntras att vara riktigt bra på något.

Att sätta betyg på folk i ämnet idrott... Dont get me started.

Eller bild, vi har för många kärnämnen helt enkelt. Bort med obligatoriska kurser öht på och över gymnasiet , det här med att alla ska vara halvbra på allt är otroligt överskattat.

Sen är matte 2 sin egen lilla värld, jag hade nog kuggat om någon slängde fram ett np därifrån nu 😅 Men visst de andra mattekurserna bygger på varandra och det vore nog en bra ide att lägga in mer gammalt material i frågorna.

Qetsiyah skrev:
Se så bra [insert littererly any other myndighet från här] gör sina jobb? Vad är det som säger att deras ansvarsområde är mindre komplext?

Tycker du på allvar att Försäkringskassan gör sitt jobb så bra?

Bytet från IG-MVG till A-F, varför blev plötsligt betygsstegen olinjär? Vad är det för nåt som händer med D och B???

D och B uppkom väl för att det var orättvist att en elev som klarat nio av tio kunskapskrav på A-nivå ska få samma betyg som den som endast klarat kunskapskraven på C-nivå. Jag är inget fan av det nya betygssystemet, men jag förstår varför D och B finns.

Ingen matte eller fysiklärare bedömmer enligt förmågor som på NP, man gör bara prov, summerar poängen av alla uppgifter och sätter betyg. Vad är fel med det??

Det finns ju krav på hur många poäng du måste få på ex. C-nivå för att få C på provet, och en C-poäng bedöms utefter kunskapskraven. Proven är utformade för testa de flesta kunskapskrav i kursen.

NP läcker alltid. NP ger inte rättvis bedömning.

NP är inte tänkt att vara ett kursbetyg, bara ett prov som väger extra tungt. Att det alltid läcker, ja det kan jag säga att jag svurit över ganska många gånger.

VARFÖR ger språk 4 ett helt meritpoäng? Vad är ens tanken med meritpoäng? Vill de säga att extra språk, engelska eller matte är meriterande för studier på högskolenivå? Hur har spanska 4 gjort någon nytta för mig på civilingenjörsprogram whatsoever?

Kanske inte på en utbildning, men i ditt framtida yrkesliv kan det absolut vara användbart. Extra engelska och matte är absolut användbart för högskolestudier. Huruvida moderna språk är användbart, tja, kanske inte så mycket under utbildningen (om du inte åker på utbytesstudier), men i ditt yrkesliv, absolut. Dessutom, den som klarat en svår språkkurs har troligtvis bättre förutsättningar att klara högskolestudier än den som inte klarade kursen.

Varför finns det högskoleförberedande programmet naturvetenskap-samhälle??

För att många vill gå det? Visst, det är lite knepigare att få ihop behörighet än om en läser , men det går absolut.

PISA far åt pipsvängen.

Vad menar du att Skolverket ska göra åt PISA?

Alla problem relaterade till bedömning och betygskriterier, lärandemål...

Inga synpunkter, den biten suger.

Att sätta betyg på folk i ämnet idrott... Dont get me started.

Det är väl inte konstigare än att sätta betyg i bild, slöjd eller musik i grundskolan? Missförstå mig rätt, de ämnena behöver verkligen inte betygsättas i mina ögon, tvärtom, behåll dem som en obligatorisk aktivitet i skolan, men med mer praktiskt innehåll och inga betyg (eller typ P/F, P = du har gjort det du ska, F = du skolkade).

Vad betyder detta? Att vissa utbildningar är bättre än andra? Alla djur är jämlika men vissa är mer jämlika än andra?

Sammanfattningsvis: jag är inte heller ett fan av Skolverket, men din onyanserade attityd gör ingenting bättre. Det finns för- och nackdelar med det mesta, även om vissa punkter har fler nackdelar än fördelar. Framförallt: bli politiker eller tjänsteman!

Mina synpunkter åsido är 'attityd' faktiskt ingenting jag tänker ta hänsyn till, det haltar bara diskussionerna. Bevisligen kan samma åsikt uttryckas på ett långrandigt eller på ett kort men för petiga "onyanserat" sätt. Anledningen till att diskussioner på PA alltid är oproduktiva (leder inte fram till några slutsatser) (på samma sätt som politik är) är för att det är för lågt i tak.

"Allt suger" och sedan kommentaren "inte allt suger" är väldigt tråkigt och innehållslöst. Jag tycker att nivån här kan höjas ordentligt både vad gäller det föregående ("tak") och toleransen för uttrycksmässig abstraktion. Orden "allt/inget" och "alltid/aldrig" skulle aldrig med rättvisa kunna användas i nåt sammanhang om det ska tolkas så bokstavligt, och det vore synd.

"Man ser aldrig rosa bilar"

"Nej, man gör visst det, men sällan, du borde istället säga "rosa bilar är ovanliga vad jag har sett i de områden jag går i oftast, men jag menar inte att jag har något emot folk som gillar den färgen på sina bilar såklart!""

Diskussionen kunde hellre ledas in mot hur myndigheter/orgsnisationer sköter sina jobb och varför det ibland går mindre bra, eller får dålig PR (inte vilka klagomål jag har om Skolverket). Det kan vara brist på resurser/expertis, dålig ledning, dålig företagskultur, historiska skäl, svårt att agera pga lagstiftning, svårt att samla in information blabla.

Påminner om att vi diskuterar ämnesbetyg kontra kursbetyg i den här tråden. Övriga diskussioner är också välkomna men sköts bäst i separata trådar.

/Moderator