.jpg?width=80&crop=0,0,80,80)
Aldrig nöjd
Att vara nöjd innebär för mig att uppnå ens individuella önskemål. Jag gick ut grundskolan med 320 meritpoäng och har dessförinnan alltid varit mån om mina studier. Efter att ha gått ut grundskolan har jag istället intresserat mig mer för pengar och ekonomi, vilket har rubbat skoltänket och dess faktiska relevans. Nu i gymnasiet har jag snittat B i årskurs 1 och är nära att göra det nu i årskurs 2 också. Problemet är att jag aldrig är nöjd, oavsett om jag har reducerat betygskraven i gymnasiet och fortfarande uppnått B i snittbetyg.
Hur gör man?
Rent krasst skulle jag säga att du två alternativ.
Du kan välja att lyssna på den där inre rösten som ständigt säger åt dig att du behöver göra mer, pressa hårdare och prestera perfekt. Fördelen med det är förstås att du får bättre betyg, men då med risken att du inte klarar av arbetsbördan och går in i väggen. Om du är någon som har ganska eller väldigt lätt för sig är detta kanske ett alternativ som är värt att överväga, för då är risken att du inte klarar av arbetsbördan ganska liten. Något annat du kan tänka på här att om pengar är ditt slutgiltiga mål kan bra betyg hjälpa dig på vägen dit.
Det andra alternativet är att du ignorar den där inre rösten och gör som du vill, då med risk för inre otillfredsställelse. Ett snitt på 17.5 och sedan meritpoäng på det är inget att rynka på näsan åt.
Personligen skulle jag nog valt alternativ ett (för gymnasietiden är väldigt kort, bara 3 år), men beroende på dina ambitioner, förutsättningar osv. kanske det inte är alternativet för dig.
nuur06 skrev:Att vara nöjd innebär för mig att uppnå ens individuella önskemål. Jag gick ut grundskolan med 320 meritpoäng och har dessförinnan alltid varit mån om mina studier. Efter att ha gått ut grundskolan har jag istället intresserat mig mer för pengar och ekonomi, vilket har rubbat skoltänket och dess faktiska relevans. Nu i gymnasiet har jag snittat B i årskurs 1 och är nära att göra det nu i årskurs 2 också. Problemet är att jag aldrig är nöjd, oavsett om jag har reducerat betygskraven i gymnasiet och fortfarande uppnått B i snittbetyg.
Hur gör man?
Vilket mål man har i livet är ju också ytterst centralt.
Vill bara påpeka att målet med gymnasiet är att snitta B som betyg i varje årskurs. Det är således inte bara B jag uppnått (några A och några C) - men av de kurser jag haft, har betyget B synts till bäst.
naytte skrev:Rent krasst skulle jag säga att du två alternativ.
Du kan välja att lyssna på den där inre rösten som ständigt säger åt dig att du behöver göra mer, pressa hårdare och prestera perfekt. Fördelen med det är förstås att du får bättre betyg, men då med risken att du inte klarar av arbetsbördan och går in i väggen. Om du är någon som har ganska eller väldigt lätt för sig är detta kanske ett alternativ som är värt att överväga, för då är risken att du inte klarar av arbetsbördan ganska liten. Något annat du kan tänka på här att om pengar är ditt slutgiltiga mål kan bra betyg hjälpa dig på vägen dit.
Det andra alternativet är att du ignorar den där inre rösten och gör som du vill, då med risk för inre otillfredsställelse. Ett snitt på 17.5 och sedan meritpoäng på det är inget att rynka på näsan åt.
Personligen skulle jag nog valt alternativ ett (för gymnasietiden är väldigt kort, bara 3 år), men beroende på dina ambitioner, förutsättningar osv. kanske det inte är alternativet för dig.
Jag har goda betyg (över snittet) men det spelar ingen roll då tanken är att jag ej ska studera vidare efter examen. Samtidigt så hör du hur det låter. Varför vill en ha bra betyg om ens framtida mål ändå inte kräver sådant? Och ja, jag kan förstå det. Å andra sidan vill jag bara vara extremt ambitiös då jag alltid varit så under min skolgång. Att bryta den trenden skulle vara en bidragande faktor till att börja må dåligt eftersom du faller utanför komfortzonen att stanna på topp.
Vilket program läser du?
Smaragdalena skrev:Vilket program läser du?
Ekonomiprogrammet
Visst är ekonomiprogrammet lättare än samhällsprogrammet?
ii_noor06 skrev:Visst är ekonomiprogrammet lättare än samhällsprogrammet?
Det vill jag inte påstå. https://www.gymnasium.se/Sections/faq/FAQQAA.aspx?questionid=18610&subjectid=
Jag har goda betyg (över snittet) men det spelar ingen roll då tanken är att jag ej ska studera vidare efter examen. Samtidigt så hör du hur det låter. Varför vill en ha bra betyg om ens framtida mål ändå inte kräver sådant?
Gymnasiebetygen har du med dig genom hela livet. Det är över ett årtionde sen jag gick ut gymnasiet och har en femårig akademisk examen + forskarutbildning efter det. Men om jag skulle söka till någon kurs på universitetet skulle jag fortsatt söka in med mina gymnasiebetyg.
Det är väldigt vanligt att man ändrar sig senare i livet och kommer på att man vill studera vidare. Då kommer du tacka dig själv för att du fick bra betyg. Det innebär inte att du ska jobba ihjäl dig och gå in i väggen, bara att du ska göra ditt bästa. Man vet aldrig vad som väntar i framtiden.
Teraeagle skrev:Jag har goda betyg (över snittet) men det spelar ingen roll då tanken är att jag ej ska studera vidare efter examen. Samtidigt så hör du hur det låter. Varför vill en ha bra betyg om ens framtida mål ändå inte kräver sådant?
Gymnasiebetygen har du med dig genom hela livet. Det är över ett årtionde sen jag gick ut gymnasiet och har en femårig akademisk examen + forskarutbildning efter det. Men om jag skulle söka till någon kurs på gymnasiet skulle jag fortsatt söka in med mina gymnasiebetyg.
Det är väldigt vanligt att man ändrar sig senare i livet och kommer på att man vill studera vidare. Då kommer du tacka dig själv för att du fick bra betyg. Det innebär inte att du ska jobba ihjäl dig och gå in i väggen, bara att du ska göra ditt bästa. Man vet aldrig vad som väntar i framtiden.
Det är precis så jag tänker också, men målet är att ändå investera i diverse HP-kurser och lägga större fokus på HP. Det är givetvis ingen garanti att du gör bättre på HP men det är ett ytterst populärt alternativ för många som haft låga betyg i gymnasiet.
Ja absolut kan du satsa på HP, men bra betyg underlättar verkligen. Med bra resultat på HP och bra betyg maximerar du möjligheten att bli antagen.
Teraeagle skrev:Ja absolut kan du satsa på HP, men bra betyg underlättar verkligen. Med bra resultat på HP och bra betyg maximerar du möjligheten att bli antagen.
Men jag är aldrig nöjd oavsett om jag når mina mål.
Det är det som är det fina - då sätter man bara högre mål. Vad är det som är fel med att eftersträva perfektion? Är det något du upplever att du lider av?
naytte skrev:Det är det som är det fina - då sätter man bara högre mål. Vad är det som är fel med att eftersträva perfektion? Är det något du upplever att du lider av?
Då blir du samtidigt missnöjd om du inte lever upp till dina förväntningar. Du vet hur skollivet är..
Som sagt, det beror helt på dig, dina förutsättningar, hur stor arbetsbörda du klarar av osv. Men om vi säger så här: hellre missnöjd med 22.5 efter gymnasiet än nöjd med 19.5... Eller?
naytte skrev:Som sagt, det beror helt på dig, dina förutsättningar, hur stor arbetsbörda du klarar av osv. Men om vi säger så här: hellre missnöjd med 22.5 efter gymnasiet än nöjd med 19.5... Eller?
Måste ju vara något hjärnspöke. B i snittbetyg - vad tycker du? Är det högre än genomsnittet i gymnasiet?
nuur06 skrev:naytte skrev:Som sagt, det beror helt på dig, dina förutsättningar, hur stor arbetsbörda du klarar av osv. Men om vi säger så här: hellre missnöjd med 22.5 efter gymnasiet än nöjd med 19.5... Eller?
Måste ju vara något hjärnspöke. B i snittbetyg - vad tycker du? Är det högre än genomsnittet i gymnasiet?
Kan ju givetvis bli bättre men med det tänket är det sannolikt att du går in i väggen.
nuur06 skrev:naytte skrev:Som sagt, det beror helt på dig, dina förutsättningar, hur stor arbetsbörda du klarar av osv. Men om vi säger så här: hellre missnöjd med 22.5 efter gymnasiet än nöjd med 19.5... Eller?
Måste ju vara något hjärnspöke. B i snittbetyg - vad tycker du? Är det högre än genomsnittet i gymnasiet?
Det är ju högre än genomsnittet men sen är ju genomsnittet ganska lågt.
Meriten får ju sitt faktiska värde beroende på vilket program du vill in på (förstod att du inte ville plugga men ändå). Om du vill bli läkare, psykolog eller ingenjör och plugga på de ”bästa” universiteten i Sverige så är det ganska lågt. Men om du vill in på ett ”vanligt” program så är det jättebra!
Som sagt finns inget intresse att studera vidare och jag förstod att du också förstod det. Vad menar du däremot med ”vanligt” program och universitet? Uppsala Universitet? Lunds? Går det fortfarande att få hög lön menar du?
mrpotatohead skrev:nuur06 skrev:naytte skrev:Som sagt, det beror helt på dig, dina förutsättningar, hur stor arbetsbörda du klarar av osv. Men om vi säger så här: hellre missnöjd med 22.5 efter gymnasiet än nöjd med 19.5... Eller?
Måste ju vara något hjärnspöke. B i snittbetyg - vad tycker du? Är det högre än genomsnittet i gymnasiet?
Det är ju högre än genomsnittet men sen är ju genomsnittet ganska lågt.
Meriten får ju sitt faktiska värde beroende på vilket program du vill in på (förstod att du inte ville plugga men ändå). Om du vill bli läkare, psykolog eller ingenjör och plugga på de ”bästa” universiteten i Sverige så är det ganska lågt. Men om du vill in på ett ”vanligt” program så är det jättebra!
Tror att genomsnittligt meritvärde i Sverige ligger runt 12-15.
Aningen lägre för yrkesprogram och högre för högskoleförberedande program. Där är snittet runt 14-15.5
Vad som är bra i det här sammanhänget beror på dina förutsättningar, inte genomsnittspersonens. För genomsnittet kanske 17 i snitt är utomordentligt medan det för någon över genomsnittet är dåligt…
Men ja, snittar du på B ligger du över genomsnittet.
alright
Jag hörej, samma här. Haft orimliga målsättningar sen jag börjde gymnasiet utan att riktigt veta vrf. Snittar ca 20-20,5 men känns som att 22,5 är det jag måste få
aaaa1111 skrev:Jag hörej, samma här. Haft orimliga målsättningar sen jag börjde gymnasiet utan att riktigt veta vrf. Snittar ca 20-20,5 men känns som att 22,5 är det jag måste få
Vad är du intresserad av? Vad vill du bli när du blir stor?
aaaa1111 skrev:Jag hörej, samma här. Haft orimliga målsättningar sen jag börjde gymnasiet utan att riktigt veta vrf. Snittar ca 20-20,5 men känns som att 22,5 är det jag måste få
nuur06 skrev:aaaa1111 skrev:Jag hörej, samma här. Haft orimliga målsättningar sen jag börjde gymnasiet utan att riktigt veta vrf. Snittar ca 20-20,5 men känns som att 22,5 är det jag måste få
Vad är du intresserad av? Vad vill du bli när du blir stor?
Tkr kemi e ganska nice just nu, civ ingenjör i kemiteknik eller medicinteknik kanske. Själv då?
Vad menar nu men 20-20,5 o dessa poäng. Hur vet man vad man får och vart kan man hitta det?
ii_noor06 skrev:Vad menar nu men 20-20,5 o dessa poäng. Hur vet man vad man får och vart kan man hitta det?
Ditt snittbetyg, finns massa hemsidor du kan räkna det på.
aaaa1111 skrev:nuur06 skrev:aaaa1111 skrev:Jag hörej, samma här. Haft orimliga målsättningar sen jag börjde gymnasiet utan att riktigt veta vrf. Snittar ca 20-20,5 men känns som att 22,5 är det jag måste få
Vad är du intresserad av? Vad vill du bli när du blir stor?
Tkr kemi e ganska nice just nu, civ ingenjör i kemiteknik eller medicinteknik kanske. Själv då?
Kul för dig! Bristande intresse av att studera vidare för min del. Som titeln lyder är ekonomispåret rätt så intressant dock!
Vad brukar vara bra?
Om du menar betygsmässigt: alla snitt som tillåter dig göra det du vill efter gymnasiet är bra. Det beror på dina förutsättningar och dina ambitioner. För någon som har en IQ på 145 är D i snitt (12.5) kanske inte så bra medan det kanske är väldigt bra för någon med inlärningssvårigheter.
naytte skrev:Om du menar betygsmässigt: alla snitt som tillåter dig göra det du vill efter gymnasiet är bra. Det beror på dina förutsättningar och dina ambitioner. För någon som har en IQ på 145 är D i snitt (12.5) kanske inte så bra medan det kanske är väldigt bra för någon med inlärningssvårigheter.
Alltså det jag menade med min fråga är vad brukar vara bra ock sikta på i snitt.
naytte skrev:Det är det som är det fina - då sätter man bara högre mål. Vad är det som är fel med att eftersträva perfektion?
Tycker detta är en bra utgångspunkt. Att ha höga mål är bra, det gör att man ofta presterar på en hög nivå. Baksidan är att man sällan känner sig nöjd med sin prestation. Därför är det viktigt att stanna upp och reflektera då och då över sina prestationer och jämföra med var man var tidigare.
Sikta på stjärnorna så når du trädtopparna, sikta på trädtopparna så stannar du på marken :)
ii_noor06 skrev:naytte skrev:Om du menar betygsmässigt: alla snitt som tillåter dig göra det du vill efter gymnasiet är bra. Det beror på dina förutsättningar och dina ambitioner. För någon som har en IQ på 145 är D i snitt (12.5) kanske inte så bra medan det kanske är väldigt bra för någon med inlärningssvårigheter.
Alltså det jag menade med min fråga är vad brukar vara bra ock sikta på i snitt.
Då är mitt svar detsamma. Nöj dig inte med mindre än vad du kan prestera!
Okej tack! Men man brukar räkna ut det vid sista året visst?
Nej, man kan räkna ut det genomgående. Dina kursbetyg följer ju med från och med ettan.
Det står 19.5 för mig är det bra?
Tillägg: 2 feb 2024 17:30
Men alltså är i andra ring och är inte klar med alla ämnen i andra året på gymnasiet. Så det kan kännas bra eller?
Som sagt, det beror på dig.
Sett till det nationella snittet är det bra. Men snittet i Sverige är jättelågt.
När du säger snittet i Sverige är jättelågt menar du alltså vad universitetet kräver för att komma in?
ii_noor06 skrev:När du säger snittet i Sverige är jättelågt menar du alltså vad universitetet kräver för att komma in?
Tror naytte syftade på att betygssnittet i sverige bland gymnasieelever är lågt. Vad som krävs beror helt på vad du vill plugga. Lyckas du hålla 19,5 är det tillräckligt för att komma in på de flesta utbildningar.
