Aerob respektive anaerob nedbrytning
Hejsan! Jag pluggar just nu inför ett kemiprov i biokemi (kemi 2). En av sakerna vi ska kunna till provet är att, utifrån en pyruvatjon, beskriva och förstå skillnader vad som händer nedbrytning är aerob respektive anaerob. Jag har förstått så här långt:
Vid en aerob process finns det tillgång till syre och vid en anaerob process finns det inte tillgång till syre.
Pyruvat är slutprodukten i glykolysen och den omvandlas sedan till Acetyl-CoA i början av citronsyracykeln. Om det inte finns syre tillgängligt (en anaerob process) kan inte NADH bli NAD+ och då kan inte glykolysen eller citronsyracykeln köra igång alls så då stannar processen upp. Då finns det en sista utväg att pyruvatet blir laktat eller alkohol istället och på så sätt kan få lite nödenergi och det är då man känner mjölksyra.
Så när man tränar hårt och kroppen får för lite syre så bildas mjölksyra, men när kroppen har tillräckligt med syre så kan pyruvatjonen gå till citronsyracykeln och bilda ATP.
Tänker jag rätt? Jag undrar hur det kommer sig att man känner mjölksyra när det bildas laktat i kroppen, är mjölksyran energi då? Tror ni jag fått med allt som man ska kunna eller finns det mer information som är relevant och viktig att ha koll på?
Uppskattar all hjälp, tack på förhand!
Mvh Rebecca :))
beccas2701 skrev:Hejsan! Jag pluggar just nu inför ett kemiprov i biokemi (kemi 2). En av sakerna vi ska kunna till provet är att, utifrån en pyruvatjon, beskriva och förstå skillnader vad som händer nedbrytning är aerob respektive anaerob. Jag har förstått så här långt:
Vid en aerob process finns det tillgång till syre och vid en anaerob process finns det inte tillgång till syre.
Pyruvat är slutprodukten i glykolysen och den omvandlas sedan till Acetyl-CoA i början av citronsyracykeln. Om det inte finns syre tillgängligt (en anaerob process) kan inte NADH bli NAD+ och då kan inte glykolysen eller citronsyracykeln köra igång alls så då stannar processen upp. Då finns det en sista utväg att pyruvatet blir laktat eller alkohol istället och på så sätt kan få lite nödenergi och det är då man känner mjölksyra.
Vi kan inte fermentera pyrovat till alkoholer (som t.ex. jäst gör). Vi kan bara fermentera pyrovat till mjölksyra (kallas även laktat). Jästen kan fortsätta längre och restprodukterna etanol/koldioxid lämnar jästcellerna, så de kan fortsätta fermentera länge (så länge alkoholkoncentrationen inte bli för hög).
Fermenteringen till pyrovat är ett sätt för kroppens celler att snabbt anpassa sig till perioder då mycket energi behövs under en kort tid - och det inte finns tillräckligt mycket syre, som när vi sprintar allt vi kan.
Ser bra ut annars.
Så när man tränar hårt och kroppen får för lite syre så bildas mjölksyra, men när kroppen har tillräckligt med syre så kan pyruvatjonen gå till citronsyracykeln och bilda ATP.
Precis. Kroppen kommer om det finns tillräckligt med syre att försöka använda pyrovat i citronsyracykeln och den följande elektrontransportkedjan. Men när energibehovet är väldigt högt (vi t.ex. springer så snabbt vi verkligen kan) går det för långsamt att bilda ATP genom citronsyracykeln tillsammans med elektrontransportkedjan. Då snabbar cellerna på steget innan, glykolysen, genom att se till att pyrovat bildar laktat. Detta leder till att koncentrationen av pyrovat minskar och mer glukos kan ombildas till pyrovat - med ett snabbt tillskott av 2 extra ATP per glukosmolekyl. Detta går att göra tills NAD+ har förbrukats (och bildat NADH), men endast en liten stund (då mängden NAD+ är begränsad).
När vi sedan känner att kraften tar slut, eller "mjölksyran känns", så måste vi sänka farten. Med lägre fart förbrukar vi mindre syre, och då kommer syretillförseln räcka för att genom elektrontransportkedjan oxidera NADH. När NADH oxideras igen kommer den bildade mjölksyran kan omvandlas tillbaka till pyrovat - och pyrovatet kan då gå igenom citronsyracyklen/elektrontransportkedjan.
Okej, jag förstår! Tusen tack för hjälpen!! :))
