Ackusativ, genitiv och dativ- När blir det de?

Det krävs ett långt svar för att förklara allt det här. Kommenterar så jag inte glömmer, svarar sen.

Menar du vilket kasus du ska välja i olika situationer, eller vilken form artikeln får för olika kasus? (der/dem/den/das/die/des osv.)

Jag kommer försöka ge en så ingående förklaring som möjligt, så det blir ett ganska långt inlägg... Längst ned kommer jag bifoga tabeller med alla böjningar och lite annat smått och gott som jag tycker är relevant. [] används för att skilja exempel från resten av texten. {} används för att visa konstruktioner.

Nominativ

Man kan säga att nominativ är "subjektsformen". Ingenting i nominativ får någon särskild böjning, utan står i sin grundform. Allting som kan vara ett objekt, dvs. stå i ackusativ eller dativ, kan också stå i nominativ. När det kommer till substantiv är det bestämningsordets¹ böjning som visar dess kasus. Exempelvis står [der Junge] i nominativ, medan [dem Jungen] står i dativ. 

Ackusativ & Dativ

Ackusativ är en av två objektsformer. Ett ord i ackusativ är alltså (oftast)² ett direkt objekt i meningen. Dativ är också en objektsform, men den förekommer (oftast)² när någonting är ett indirekt objekt i en mening. Man skiljer på dessa på samma sätt som på svenska. Ett direkt objekt är det som utsätts för en handling, medan ett indirekt objekt är någonting som ges någonting. Det förekommer dock situationer med dativ trots att det inte rör sig om ett dativobjekt³. 

Genitiv

På samma sätt som på svenska används genitiv för att uttrycka ägande. På svenska bildas genitiv oftast med följden: "ägaren", "det ägda". På tyska är det dock oftast tvärtom. Exempelvis skulle man oftast säga [der Hund des Mannes] och inte [des Mannes Hund] (båda varianterna är dock giltiga). 

Fotnot 1

Bestämningsord är ord som exempelvis "solch", "welch", "ein", "dein" och olika böjningar av "der", "die", "das". Det är svårt att sätta i ord exakt vad det innebär. Böjningen av dessa bestämningsord beror på kasus (tabell nedan).

Fotnot 2

Ett ord kan stå ackusativ eller dativ trots att det inte är ett ackusativ- eller dativobjekt. Det kan nämligen vara en preposition som bestämmer hur ordet efter sig böjs. Det finns prepositioner som styr ackusativ, dativ och genitiv. Sedan finns det också så kallade "Wechselpräpositionen", det vill säga prepositioner som kan styra både och beroende på sammanhang. Exempelvis står allting efter "für" i ackusativ: [Für dich mache ich das gerne!]. Allting efter mit böjs i dativ: [Mit meiner schönen Frisur ist alles möglich!]. Allting efter "aufgrund" böjs i genitiv: [Aufgrund meiner grässlichen Frisur mag mich niemand! :(...]

Fotnot 3

Ofta när man pratar om den egna kroppen använder man dativ, trots att det inte handlar om ett dativobjekt. Exempelvis säger man oftast [Ich wasche mir die Hände] istället för [Ich wasche meine Hände] (båda är dock giltiga). Notera att man byter ut possesivpronomenet "mein" mot {mir + ackusativböjning av "die Hände"}.

Nedan följer en tabell där man har visat hur man böjer bestämningsord i de olika kasusen. De visar med hjälp av bestämningsordet "sein" och "dies", men dessa böjningsregler (dvs. ändelserna) gäller för andra bestämningsord också (du kan strunta i adjektiven om du vill).

Här kommer tabeller med alla olika dativ-, genitiv och ackusativprepositioner:

Jag försökte täcka allting jag kunde komma att tänka på, men säg gärna till om du skulle ha funderingar. Jag kan ha missat något!