abort
Kromosomavvikelser och fosterdiagnostikÄggceller och spermier bildas genom en speciell form av celldelning som heter reduktionsdelning. Den innebär att könsceller får hälften så många kromosomer som övriga celler i kroppen. Män-niskans spermier respektive äggceller får alltså 23 kromosomer i stället för 46. Detta krävs för att en befruktning ska kunna ge upphov till en ny människa med 46 kromosomer i sina celler.När det bildas könsceller händer det att reduktionsdelningen inte fungerar perfekt. Därför kan sper-mier och äggceller få fel antal kromosomer. Om en sådan könscell deltar vid befruktning, kommer kromosomavvikelsen att finnas i alla barnets celler. Så uppstår t.ex. Downs syndrom som beror på att cellerna har en kromosom för mycket av den kromosom som betecknas nummer 21. Sannolikheten för att ett foster ska ha en kromosomavvikelse ökar med kvinnans ålder. Därför är det vanligt att gravida kvinnor som är över 35 år erbjuds fostervattenprov. Vid detta sugs fostervatten ut med hjälp av en tunn nål som sticks in genom bukväggen. Celler i fostervattnet härstammar från den befruktade äggcellen och har därför samma kromosomuppsättning som fostret. Fostervatten-prov rekommenderas inte till alla gravida, bl.a. därför att provet ökar risken för missfall med ca 1 %.I många landsting erbjuds gravida ett så kallat KUB-test som visar sannolikheten för att fostret har en kromosomavvikelse. Bedömningen utgår från kvinnans ålder, ett ultraljudsprov samt ett blod-prov. I blodprovet undersöks halterna av vissa hormoner. Om ett KUB-test visar förhöjd sannolikhet för kromosomavvikelse, kan detta följas upp med ett fostervattenprov. Ett argument för att erbjuda KUB-test är att antalet missfall minskar om färre väljer att göra foster-vattenprov. Kritiker misstänker att testet kan få fler att välja abort ”för säkerhets skull”. Fosterdiag-nostik är förenad med att blivande föräldrar ställs inför svåra val. Om man som blivande förälder får veta att risken för en kromosomavvikelse hos fostret är högre än normalt, ska man då göra abort eller inte?
Har du någon fråga?
Smaragdalena skrev:Har du någon fråga?
Om man som blivande förälder får veta att risken för en kromosomavvikelse hos fostret är högre än normalt, ska man då göra abort eller inte?
Det är en extremt svår fråga, som inte har något riktigt bra svar. I slutändan beror det på hur personen som är gravid vill göra. Ett sådant beslut landar ofta i om man som förälder kan och vill ta hand om ett barn med speciella behov, om barnet skulle födas med en kromosomavvikelse. Hur tänker du?
Smutstvätt skrev:Det är en extremt svår fråga, som inte har något riktigt bra svar. I slutändan beror det på hur personen som är gravid vill göra. Ett sådant beslut landar ofta i om man som förälder kan och vill ta hand om ett barn med speciella behov, om barnet skulle födas med en kromosomavvikelse. Hur tänker du?
Aa det stämmer det är helt upp till föräldrarna men tänk om dem inte kan ta ansvaret för ett barn med speciella behov men dem tycker att abort inte är en bra lösning.
Då kan ett alternativ vara adoption, även om det inte alltid är helt lätt att hitta några passande föräldrar som vill adoptera. Dessutom är KUB-tester och fostervattenprov alltid en fråga om risk. Det är mycket svårt att säga helt säkert om ett barn har en kromosomavvikelse innan det fötts.
Smutstvätt skrev:Då kan ett alternativ vara adoption, även om det inte alltid är helt lätt att hitta några passande föräldrar som vill adoptera. Dessutom är KUB-tester och fostervattenprov alltid en fråga om risk. Det är mycket svårt att säga helt säkert om ett barn har en kromosomavvikelse innan det fötts.
Men är inte det så att man inte kan ge bort ett barn till adoption här i sverige. Tror det är bara så att om vi säger ett barn kommer från ett land själv och inte har någon stans att bo och så att man kan hämta fosterfamiljer. det är oftast så att adoptiv barn kommer från andra länder.
Nejdå, det går bra att adoptera även inom Sverige. Däremot är det vanligast att adoptera barn internationellt, men det finns inget lagligt motstånd. De adoptioner som sker inom Sverige brukar vara föräldrar i familjehem som adopterar barn som bott länge i familjehemmet, och där det är en mycket liten sannolikhet att de biologiska föräldrarna kommer att kunna ansvara för barnet i framtiden. Dessutom är många av de nationella adoptionerna personer som adopterar sin partners barn från tidigare förhållanden. Du kan läsa mer om adoptioner här.
Om man inte vet vad man skulle göra om det skulle visa sig att barnet är skadat, kan det vara klokt att över huvud taget inte göra något ultraljud/KUBtest. Ignorance is bliss, sometimes. (Om det skulle visa sig att barnet är skadat på något sätt, slipper man flera månaders ångest om man nte får veta det förrän vid födelsen. Det är inte för alla föräldrar detta skulle vara den bästa lösningen.)
